Vad var karaktären hos Sylva Sylvarum som skilde den från tidigare verk?

Vad var karaktären hos Sylva Sylvarum som skilde den från tidigare verk?


We are searching data for your request:

Forums and discussions:
Manuals and reference books:
Data from registers:
Wait the end of the search in all databases.
Upon completion, a link will appear to access the found materials.

Sylva Sylvarum (1627) erkänns som den första "avhandlingen om naturhistoria". Vissa anser att det är det mest kompletta verket, för sin tid.

Men redan 70AD existerade andra verk, som Plinius arbete om naturhistoria.

Varför var det moderna i F. Bacon ett landmärke? Införde han någon form av kommunikation som var helt annorlunda?


En tolkning av betongväggen vid Smith ’s Cove.

Avsnittet börjar vid Smith’s Cove, där besättningen undersöker den mystiska betongväggen som upptäcktes i slutet av föregående avsnitt. Efter en lätt utgrävning med sin sparkel avslöjar Laird Niven två gummiliknande rör som sticker ut från väggens sockel, vilket indikerar att strukturen gjordes av sökare från 1800 -talet eller 1900 -talet.

Den eftermiddagen samlas besättningen i krigsrummet. Efter att ha diskuterat den konstiga nya upptäckten föreslår Marty Lagina att betongväggarna kanske är mycket äldre än gummirören, och att tidigare sökare borrade igenom strukturen och satte in rören i den efter att ha upptäckt den. Talk vänder sig sedan till glidbanan, som ligger bredvid betongväggen. Gary Drayton uttrycker sin övertygelse om att glidbanan utgör originalverk och hjälper till att leda dem till den ursprungliga Money Pit.

En tolkning av slipway på Smith ’s Cove.

Senare gör Rick Lagina och Dave Blankenship ett besök i Dan Blankenships hem. Där informerar de den äldre skattjägaren om den nya upptäckten och frågar honom om han har någon aning om vad det kan vara. Dan förklarar att väggen måste ha konstruerats före 1950, eftersom Robert Restall aldrig byggde något sådant under sin skattjakt på 1960 -talet. Han fortsätter med att föreslå att de har trä från det intilliggande glidkolet daterat, eftersom det är troligt att den som byggde glidbanan antingen konstruerad eller ny om betongväggen.

Därefter träffas besättningen vid Money Pit, där Irving Equipment Ltd. arbetar med H8. Entreprenörerna använder oscillatorn för att lyfta H8 -kärnan flera meter innan de gräver ut materialet som rörde sig i botten med en hammare. Den första hammergrab -lasten, som kommer från ett djup av 168 fot, ger fragment av gammalt trä, vilket Craig Tester föreslår är en del av Chappell -valvet.

Efter en kort undersökning läggs H8 byten på ett tvättbord och inspekteras manuellt av Jack Begley och Charles Barkhouse. Efter att ha hittat flera träskivor upptäcker Jack Begley en handfull av det som tycks vara svarta pergamentfragment. Senare upptäcker han ett känsligt vitt materialskott som liknar papper.

Senare samma dag träffas Craig Tester och Jack Begley med Doug Crowell och Paul Troutman på Oak Island Research Center. Där undersöker de det nya materialet som upptäcktes i H8 -bytet under ett digitalt mikroskop. En av de svarta resterna verkar vara läder. En annan bit material, tänkt att vara pergament, har markeringar i gul och röd färg eller bläck. Doug Crowell föreslår att färgen kan komma från en stiliserad initial, eller tapplock, på ett upplyst manuskript. Besättningsmedlemmarna är överens om att de borde ha de färgade pigmenten eller färgämnena analyserade av en expert.

Senare träffar Oak Island -besättningen Randall Sullivan vid Money Pit -området. Bröderna Lagina och Sullivan går ner till krigsrummet, där författaren presenterar skattjägarna de första kopiorna av sin nya bok The Curse of Oak Island: Historien om världens längsta skattjakt. Sullivan uttrycker sin tro på att hans bok är "den mest auktoritativa och underhållande historien på Oak Island". Han hävdar att hans forskning fick honom att tro att den populära legenden om Money Pit -upptäckten är korrekt och att han är partiell mot teorin om att Francis Bacon är mannen bakom Oak Island -mysteriet. Han läser sedan en passage från Francis Bacons naturhistoriska bok Sylva Sylvarum som instruerar läsaren att ”gräva en grop på havsstranden”, med början ovanför högvattenmärket, till en punkt under havsnivån.


Jamesgray2

För några år sedan, i början av 1990 ’s frågade en framstående bibliotekarie mig “Väntar du tills du har fem bacon ’s och sedan skriver ut en katalog? andra?

Men jag visste verkligen att det var något med det, så som svar gjorde jag en kort katalog med Bacon ’s!

Nu när jag skriver min nya serie kataloger Fascicule VII, tror jag att jag ska inkludera lite Bacon? Svaret är naturligtvis varför skulle jag inte? Tja, jag har faktiskt många kataloger utan Bacon -titlar i dem, men i de flesta av General, Varia, Nyanlända eller Hylla listor det har alltid funnits en eller två Bacon, och av goda skäl. Mer än någon engelsk skrivning Francis Bacon ’s verk förkroppsligar andan i det tidiga moderna England:

694G Bacon, Francis. 1561-1626

Uppsatser eller råd, ciuill och moral, av Francis Lo. Verulam, Viscount St. Alban

London: Tryckt av Iohn Hauiland och säljs av R. Allot, 1629

$3,500
Quarto, 7 x 6 tum. Detta är den första upplagan som innehåller “Om färgerna på bra och euill ” har avdelningstitelregistret är kontinuerligt. Vissa kopior kan ha utfärdats utan detta, men föreliggande kopia har det. A- 2V 2X (a) 2Y-3C. Inbunden i den ursprungliga slappa velängen, (saknar band) nyligen recased och lite skrynklig men en mycket stor, ren och osofistikerad kopia av en tidig quarto -upplaga

”[Bacons] uppsatser, frukterna av hans politiska och sociala observationer, publicerades först 1597, förstorades 1612 och igen 1625. Denna 1629 -upplaga innehåller alla 58 uppsatser.
Av Bacons litterära, till skillnad från hans filosofiska och professionella verk, är de mest populära och viktiga uppsatserna [de] är de mest originella av alla Bacons verk, de som han i detalj tycks ha tänkt mest fullständigt för honom själv, bortsett från böcker och samlingar av vanliga platser. Denna upplaga vimlar verkligen av citat och illustrationer, men de föreslås av hans egen sak och föreslår det inte. Även om uppsatserna har samma titel som den större samlingen av Montaigne, har de två verken föga gemensamt, förutom den sällsynta kraften av spännande intresse och det omisskännliga genialt märket som är imponerat på dem båda. ” (DNB) Hans långa försöket att reformera de intellektuella vanorna hos det europeiska sinnet började med publiceringen av The Advancement of Learning 1605, som angrep den olönsamma skolastik som hindrade kunskapstillväxten och de mentala fördomarna som hjälpte till att hålla människor i okunnighet. Framför allt beklagade han det dåliga och förvirrade kunskapsläget om den naturliga världens verksamhet. Novum Organum, påbörjat cirka 1608, publicerad 1620, efterlyste en systematisk studie av naturvärlden och orsakerna till saker och föreslog den induktiva metoden som de mest pålitliga undersökningsinstrumenten. Bacon arbetade fram principerna för

experimentella metoden i denna bok, och utvecklade dem i De Augmentis, 1623. Sylva Sylvarum, ett förslag på 1000 experiment som skulle genomföras, publicerades postumt 1627, tillsammans med New Atlantis, ett utopiskt fragment skrivet omkring 1617 som uppmanade grunden till ett högskola för vetenskaplig forskning. En kort bok som fick stor popularitet under hans liv var De Sapientia Veterum, 1609 (översatt som The Wisdom of the Ancients, 1619), som försökte visa att grekernas myter var kodade redogörelser för deras kunskap om den fysiska världen. ” (Citerat från The Seventeenth Century, av Graham Perry, sidorna 264-265.)

STC 1149 Gibson 15 Pforzheimer 31.

179F Bacon, Francis. 1561-1626

De två böckerna av Sr Francis Bacon, om kunskapen och framstegen för lärande, gudomlig och Hvmane. Till kungen.

Oxford: Tryckt av I.L. Skrivare till Vniversity, för Thomas Huggins, 1633 $ 1750 $

Quarto, 6,75 x 4,8 tum. Tredje upplagan. A-Z4, Aa-Tt4.

Denna kopia är bunden i hela 1800 -talets får.
”Bacon […] satte sig för att arbeta med sin filosofi, det schema för mäns utbildning som hade funnits i hans sinne så länge. Bacon planerade nu på allvar och lade sina planer på papper, och kallade Bacon denna första bok för framsteg för lärande. […] Bacon skrev ut ett preliminärt kort uttalande, […] ”Tolkningen av naturen eller kungariket.” Naturen, för Bacon, var människans sanna rike, försummat i århundraden av kyrkomän som letade efter en rike i himlen, eller av forskare som föraktade världen om dem och bevis på deras sinnen. Men för att uppnå detta nya naturriket måste män rita nya kartor över utforskning. 'De som strävar efter att inte gissa och gudomligt', skrev Bacon, 'utan för att upptäcka och lära känna & som föreslår att undersöka och dissekera själva denna världs natur, gå till fakta själva för allt.' "(Citerat från Francis Bacon The Temper of a Man, Catherine Drinker Bowen, sidan 105)

STC 1166, F, HN, HD, ILL, PML, +. Gibson 83

213F Bacon, Francis. 1561-1626

Av framsteg och kunskap om lärande eller vetenskapsdelningar ix Böcker skriven på latin av den mest framstående berömda och berömde Lord Francis Bacon Baron av Verulam Vicont St Alban Counsilour of Estate och Lord Chancellor of England. Tolkat av Gilbert Wats.

Oxford: Tryckt av Leon: Lichfield, Printer to the University, för Rob: Young & amp Ed: Forrest, 1640 [kolofon daterad 1640] $ 2800

Liten folio, 260 x 175 mm. Första fullständiga upplagan av detta verk på engelska. ¶4, ¶¶2, ¶¶¶1, A2, B-C4, aa-gg4, hh2, † 4, †† 2, † 1, A-Z4, Aa-Zz4, Aaa-Qqq4, Rrr2. komplett.

”Och till och med titelsidan [den ingraverade titelsidan som finns i detta exemplar], det blir nu klart, tillkännager denna siffra, för Hercules pelare representerar där också världens tempel genom vilket apokalyptisk utforskningsfartyg passerar, precis som man passerar genom tvillingpelarna före Salomos tempel. Således, när vi diskuterar den stora instaurationens motto, plus ultra, och Daniels profetia i The Advancement of Learning, säger Bacon: 'Ty det kan verkligen bekräftas till ära för dessa tider, och i en dygdig efterlikning med antiken, att denna stora byggnad av världen hade aldrig gjort genom -ljus i den, förrän vi och våra fäder ålder. ”Gravören Thomas Cecill [som graverade bilden för 1620 -upplagan. Gravören här är W. Marshall, efter att Cecill] såg denna stora byggnad som Salomos tempel. ” (citerat från Francis Bacon and Modernity, av Charles Whitney, sidan 33) Ett graverat porträtt av Bacon är bundet före titeln. Den är daterad 1626. Denna kopia har vanligt mindre rost, papperet är ganska skarpt och rent, med det ursprungliga avtrycket fortfarande synligt. Detta är ett fint exemplar, av en mycket viktig bok. Bindningen är full på 1600 -talet. Med initialerna F. L guld stämplat runt en förgylld central prydnad

”Partitiones Scientiarum, en undersökning av vetenskaperna, antingen sådana som då existerade eller som krävs för att konstrueras på nytt - i själva verket en

inventering av alla mänskliga sinnets ägodelar. Den berömda klassificeringen som denna undersökning går ut på baseras på en analys av förmågor och objekt för mänsklig kunskap. Denna division representeras av De Augmentis Scientiarum [The Advancement of Learning]. ”

”Bacons främsta motiv i hans försök att hitta vetenskaperna på nytt var den intensiva övertygelsen om att kunskapen man hade var till liten hjälp för honom. ”Kunskapen om vilken världen nu är besatt, särskilt naturens, sträcker sig inte till storhet och säkerhet om verk.” Människans suveränitet över naturen, som grundas på kunskap ensam, hade gått förlorad, och i stället för det fria förhållandet mellan saker och ting det mänskliga sinnet, fanns det inget annat än fåfänga föreställningar och blinda experiment. … Filosofi är inte vetenskapen om gudomliga och mänskliga saker, det är inte sökandet efter sanningen. 'Jag finner att även de som har sökt kunskap för sig själv, och inte för att gynna eller visa sig, eller någon praktisk möjlighet under sitt liv, ändå har föreslagit sig själva ett felaktigt märke, nämligen tillfredsställelse (som människor kallar Sanning) och inte operation. '' Finns det någon sådan lycka som att en människas sinne höjs över förvirring av saker, där han kan ha utsikterna till naturens ordning och människofel? Men är detta bara en syn på glädje och inte på upptäckt? av tillfredsställelse och inte av nytta? Skall han inte lika väl urskilja rikedomarna i naturens lager som skönheten i hennes butik? Är sanningen någonsin karg? Skulle han inte därigenom kunna frambringa värdiga effekter och förse människans liv med oändliga varor? ”Filosofin är helt praktisk, det spelar ingen roll för mänsklighetens lycka vilka abstrakta föreställningar man kan ha om naturen och principerna för saker. Denna sanning har emellertid aldrig erkänts, det har ännu inte setts att all vetenskapens sanna syfte är att '' ge människans tillstånd och liv nya krafter eller verk '' eller '' att vidga gränserna för makt och storhet hos människan. '”(citerat från Encyclopedia Britannica, elfte upplagan, vol. 3, sidan 145.)

464F Bacon, Francis. 1561-1626

Sylva Sylvarum, Eller, A Naturall History, In Ten Centuries. Skrivet av den ärade Francis Lo. Verulam, Viscount of St. Alban. Utgiven efter författarnas död, av William Rawley, Doctor in Divinitie, One of His Majesties Chaplaines. Hereunto har nu lagts till en alfabetisk tabell över de viktigaste sakerna i de tio århundradena.

London: Tryckt av John Haviland för William Lee, och ska säljas av Iohn Williams, 1635 $ 3200

Folio, 7 x 10,4 tum. Fjärde upplagan. π2, A-Z6, Aa-Bb6, Cc4, a-g4 (g4 är tom). Den graverade titelsidan och porträttet av Bacon daterad till 1631 respektive 1631 finns båda i denna volym. Denna kopia är bunden i sin ursprungliga helvete. Bindande tätt och fast. En bra ren kopia av en tidig upplaga.

”Den nya metoden [Bacons stora plan, Instauratio Magna] är värdelös, eftersom den inte är tillämplig, såvida den inte förses med material som samlas in och presenteras - faktiskt om det inte bildas en kompetent naturhistoria för Phenomena Universi. En kort inledande skiss av nödvändigheterna för en sådan naturhistoria, som enligt Bacon är väsentlig, nödvändig, grunden totius negotii, ges i traktaten Parasceve, bifogad Novum Organum. De huvudsakliga verken avsedda att bilda delar av historien, och antingen publicerade av honom själv eller lämnade i manuskript, är historia Ventorum, Historia Vitae et Mortis, Historia Densi et Rari och den omfattande samlingen av fakta och observationer med titeln Sylva Sylvarum [… ]

”Naturen presenterade sig alltså för Bacons sinne som en enorm mängd fenomen, manifestationer av några enkla och primitiva egenskaper, som doldes för oss av komplexiteten i själva sakerna. Världen var en stor labyrint, bland de lindningar som vi kräver en ledtråd eller tråd där vi kan spåra vår väg till kunskap och därifrån till makten. Denna tråd, filum labyrinthi, är den nya induktionsmetoden. Men som ofta har påpekats kunde den nya metoden inte tillämpas förrän fakta hade observerats och samlats in. Detta är en oumbärlig preliminär. 'Människan, naturens tjänare och tolk, kan göra och förstå så mycket, och så mycket bara som han har observerat i själva verket eller tänkt på naturens gång bortom detta, varken vet hon någonting eller kan göra någonting.' vår kunskap om naturen börjar nödvändigtvis med observation och erfarenhet, är gemensam för Bacon och många samtida reformatorer av vetenskapen, men han lade den märkliga stressen och gav den en ny mening. Vad han egentligen menade med observation var en kompetent naturhistoria eller faktainsamling. "Den fasta grunden för en renare naturfilosofi läggs i naturhistorien." "Först och främst måste vi förbereda en naturlig och experimentell historia, tillräckligt och bra och detta är grunden för allt." (EB)

Denna bok är "grunden för alla", som består av alla Bacons empiriska experiment tillsammans med hans utopiska fabel, The New Atlantis. STC 1172 Gibson #174.

693G Bacon, Francis. 1561-1626

The History of the Reigne of King HenryThe Seventh. Skrivet av höger Hon: Francis Lo: Verulam, Viscount S. Alban. Whereunto har nu lagts till en mycket vsefull och nödvändig tabell.

London: Tryckt av I.H. och R.Y. och ska säljas av Philemon Stephens och Christopher Meredith, At the Signe of the Golden Lyon in Pauls-Church-yard, 1629. $ 10000

Folio, 11 1/3 x 7 1/2 tum. Tredje upplagan. En ny utgåva, med avbryt titelblad, av upplagan 1628. [A2], B-Z4, Aa-Ll4, Kk5. Titelsidan är tryckt inuti en stor och stilig träsnittskant.

Denna kopia har inte porträttet av Henry.

”Av de historiska verken finns förutom några fragment av den beräknade Storbritanniens historia kvar Henry VII: s historia, ett värdefullt verk som ger en tydlig och animerad berättelse om regeringstiden och som kännetecknar Henry med stor skicklighet. Stilen är i harmoni med frågan, kraftfull och flytande, men naturligtvis med mindre av den pittoreska och rikedom som passar mer genomtänkta och originella skrifter. ” (Encyclopedia Britannica, elfte upplagan, inlägg om Bacon.) Bacons 'Historie', som praktiskt taget kan betraktas som den tidigaste av engelska historiska monografier, komponerades faktiskt 1621, troligen efter att Bacon, efter att han släpptes från tornet, hade återvänt till Gorhambury. […] Den är i huvudsak grundad på Bernard André och Polydore Vergil, med Fabyan och de senare krönikörerna, och några tillägg av Stow, och framför allt av Speed, av vars misstag kopierades av Bacon .
Men detta liv var ingalunda enbart en sammanställning, varken i design eller utförande. Uppfattningen om karaktären av Henry VII härstammar från en tidig period av Bacons karriär, vilket bevisas av ett fragment av en Tudor -historia som regerar från Henry VIII till Elizabeth, upptäckt av Spedding som också tycks motbevisa Mackintoshs idé om att 'Historie 'skrevs, inte bara (som det i viss mening var det) för att motivera James I, utan också att smickra honom genom att representera Henry VII som en modellkung och prototypen för den regerande monarken. […] “Stilen i det här verket har en slags charm som saknas i några av Bacons skrifter, som alltid har fascinationen som hör till djupt vatten, och verkets avslutande mening är oerhört graciös. Författarens ömsesidighet för latinska former (“militar, ” “indubiate, ” och så vidare är mycket uppenbar att den latinska översättningen av hans bok verkar ha gjorts antingen av honom själv eller under hans eget öga. ” (Cambridge History of English Literature. Vol. VII Ch. 9.)


1. Introduktion

Studiet av grönsaker representerar ett av huvudämnena i Bacons Sylva sylvarum. Inte bara i kvantitativa termer, eftersom växter upptar ungefär en tredjedel av hela boken, men århundradena på växter är bland de mest strukturerade, och detta avslöjar Bacons speciella intresse för ämnet. Nyckeln till att förstå Bacons intresse finns i både hans Sylva sylvarum och den Historia vitae et mortis, där Bacon förklarar hur resultaten av att studera vissa processer i växter senare kan överföras och appliceras på djur och människor. I samband med sin diskussion om närande mat och dryck tar Bacon upp frågan om hur näring blir assimilerad i kroppen. Ett av sätten på vilka assimileringsprocessen bromsas är när delar av en kropp inte längre kan dra näring snabbt och kraftigt. Detta leder till förfall. Bacon förklarar varför Aristoteles förklarar varför växter lever längre än djur: för att de kontinuerligt växer nya blad och grenar. De nya grenarna har mer kraft att dra näring, som i förbigående också ger näring åt de äldre delarna av växten och förlänger deras liv. Bacons mål när man diskuterar växter är att överföra sina observationer till djurområdet. Men med tanke på att det är omöjligt för djur att odla något som är analogt med nya grenar, måste de förlita sig på en annan metod, nämligen återställandet av det som lätt kan repareras och genom detta, vitalisering av det som inte är:

Överför därför denna iakttagelse till hjälp av näring i levande varelser: den ädlaste och huvudsakliga användningen av detta är, för att förlänga livets återställning av en viss grad av ungdom och intenering av delarna säkert, att det finns i levande varelser delar som ge näring och reparera enkelt, och delar som ger näring och reparation knappast och du måste uppdatera och förnya de som är lätta att ge näring, så att den andra kan fräschas upp och (som det var) dricka i näring i passagen. (Francis Bacons verk, red. Spedding, Ellis och Heath, II, sid. 364. Hädanefter SEH)

Denna typ av kunskapsöverföring från en klass av varelser till en annan finns mycket vanligt i Bacons naturhistoriska verk. Till exempel Historia vitae et mortis börjar med att studera livlösa kroppar och överför sedan den kunskapen till människokroppen (Oxford Francis Bacon XII, sid. 151. Härefter OFB.). På samma sätt undersöks processer som tillväxt och ovannämnda mat och assimilering i växter hela tiden Sylva och den Historia vitae et mortis i syfte att överföra dem till djur, och viktigast av allt till människor för att bota sjukdomar, bevara hälsan och förlänga livet. För att ge ett annat exempel leder kokta kalorier, enligt Bacon, till bevarande av hälsan och livslängden. Bacons argument till förmån för denna teori är en tydlig analogi mellan ympning, men den process som en växt ger näring på den redan anlagda saften på den andra växten (och därmed lägger transplantatet inte tid på att bearbeta näringen och bara assimilerar den), och närande på soppor och buljonger, som omedelbart kan assimileras, eftersom de redan är kokta. 1 Vad som är viktigare, en stor del av århundradena på växter från Sylva studerar processer och ämnen som kan framkalla denna attraktion av näring, och processen för ympning och assimilering, med experiment och recept som också finns i Historia vitae et mortis eller med referenser till recepten som finns i andra delar i Sylva.

Denna möjlighet att överföra kunskap från ett undersökningsområde till ett annat är ett viktigt inslag i Bacons naturfilosofi och det kännetecknar hans uppfattning om naturlig magi, den överlägsna operativa vetenskapen. Eftersom den förlitar sig på kunskapen om naturen baserad på materiell teori (vad Bacon kallar "metafysik", kunskapen om former), kan naturlig magi modifiera objekt genom tekniker som inte har upptäckts genom att undersöka själva föremålen. Denna egenskap grundas på Bacons förutsättning att materiens grundläggande aptit och rörelser är identiska för alla sammansatta kroppar. 2

I sammanställningen av sina experiment med växter för Sylva, Lånade Bacon kraftigt från Della Porta's Magia naturalis och införlivade dennes experimentella rapporter i sitt eget system för att undersöka naturen. Syftet med denna uppsats är att visa hur Bacon bygger en naturvetenskaplig naturvetenskap på lån från Della Porta, vars experiment kvarstår, enligt Bacons egna definitioner, på mekanisk nivå, den underlägsna operativa vetenskapen i jämförelse med magi. Jag hävdar att till skillnad från Della Porta, som var bekymrad över omvandlingen av enskilda växter och produktionen av "kuriosa", var Bacons syfte att upptäcka materiens hemliga processer, med det slutliga målet att använda denna information för att förlänga människors liv. 3 Det sätt på vilket Bacon bygger en magisk vetenskap med hjälp av Della Portas rapporter kan bara förstås genom en detaljerad analys av hans förändringar av italienarens experimentella rapporter. Urvalet av instanser, specifika ändringar av lånade fallbeskrivningar (generaliseringar, tillägg av kausala förklaringar och metodkritik) och omarrangemang av sektionerna utgör argument för denna tes. Utöver denna jämförelse, som avslöjar egenskaperna hos Bacons metod för att hantera källor, kommer detta dokument också att ge ett antal fall av tidigare oidentifierade lån från Magia naturalis.

Bacons relation till traditionen med renässansmagi har diskuterats. Paolo Rossi anser att magi och alkemi hade ”litet eller inget inflytande på Bacon” (Rossi 1987, s. 21) och att hans vetenskap var en reaktion på renässansmagi (Rossi 1987, s. 11). Denna vision har utmanats av Sophie Weeks, som hävdade att Bacons magi inte var en reaktion mot, utan snarare en rening från impostures och fantasier (Weeks 2007, s. 22). Dessutom har Weeks diskuterat Bacons magiska vetenskap och har hävdat det Sylva är en tillämpning av det, men utan att vidareutveckla ämnet. Veckornas argument bygger på det faktum att Bacon själv presenterade Sylva som naturlig magi 4 och om förekomsten av processer som "version", "konvertering", "perfekt hopkok" eller "mognad" (veckor 2007, s. 29 n70). Fast jag håller med om hennes allmänna påstående om det Sylva förklarar Bacons magiska vetenskap, bättre argument kan framföras till stöd för detta påstående, eftersom de operationer som nämns av veckor också kan utföras på mekanisk nivå, och de representerar inte magins specificitet.

I det följande kommer jag att erbjuda argument som visar varför experimenten lånat från Magia naturalis uppvisar de egenskaper som Bacon tilldelas naturlig magi, medan Della Portas förblir på en sämre nivå. Jag kommer att inleda det andra avsnittet med att visa varför användningen av källor är så viktig i Bacons uppfattning att bygga en naturhistoria, och varför Della Portas bok om växter var huvudkällan för Bacons egna århundraden om samma ämne. I det tredje avsnittet kommer jag att ge en fullständig redogörelse för de förändringar som Della Portas experiment utsattes för. Alla dessa förändringar, såsom generaliseringar av ämnet, tillägg av kausala förklaringar, metodisk kritik, val av experiment, omordning av sektionerna och experimenten under olika ämnen, leder till slutsatsen att Della Porta och Bacon hade olika intressen i experimentera med växter, och att Bacon använde Della Portas bok för att främja kunskapen om naturen. Denna aspekt kommer att diskuteras ingående i det sista avsnittet i detta dokument, där jag kommer att introducera Bacons uppfattningar om materielori, metafysik och magi, och förklara varför dessa förändringar tar experimenten med växter i Sylva, lånad från Magia naturalis, till nivån av naturlig magi.


Francis Bacon: Essays and Major Works Summary

Dessa anteckningar bidrog av medlemmar i GradeSaver -gemenskapen. Vi är tacksamma för deras bidrag och uppmuntrar dig att göra ditt eget.

Skriven av Lasya Karthik, Bala Murugan, Claudia Santos, Nilanjana Roy

Många av Francis Bacons verk baserades på lärande: sinnets inneboende fel som hämmar det, hur vi som människor gör misstag i inlärningen och effektiva sätt att samla kunskap. Alla hans verk var kopplade till kritik, framsteg och förbättring av kunskap och lärande i en eller annan form. Det här avsnittet kommer att täcka de stora propositioner som finns i Bacons verk, nämligen sinnets idoler, lärandets distempers, klassificering av kunskap och Baconian induktion.

Sinnets idoler

Bacon trodde att sinnet i kraft av att vara människa hade några inneboende fel, som måste korrigeras om vi ska delta i någon form av sant och meningsfullt lärande. Ordet idol används för att härledas från den klassiska grekiska termen "eidolon" som betyder fantom eller bild, precis som Bacon trodde att sinnets avgudar skulle skapa falska eller fantombilder av världen och naturen. Det finns fyra idoler i sinnet:

1. Stammens avgudar: "Stammen" som här hänvisas till är stammen som omfattar hela mänskligheten. Som människor föds vi med medfödda fel i sinnet. Dessa medfödda fel är av stammen, eftersom de kommer till oss vid födseln och är gemensamma för alla människor, inte nödvändigtvis förvärvade genom exponering för en viss uppsättning erfarenheter. Dessa idoler inkluderar sensoriska defekter, tendenser att fatta för tidiga beslut, engagera sig i önsketänkande och tänka över fenomen, skapa fler komplikationer och ordning än vad som faktiskt existerar.

2. Grottans idoler: Den här uppsättningen av avgudar är inte gemensam för "stammen" utan snarare specifik för varje individ och "grottan" de lever i, vilket är deras sinne. Beroende på varje människas unika upplevelser, relationer till världen och till andra och deras exponering för särskilda discipliner, utvecklar de dessa idoler som resulterar i en summa av deras livserfarenheter. Dessa idoler innebär en tendens att se saker med hänsyn till den disciplin vi har tränats i och använda denna snäva förståelse av världen för att reducera alla fenomen till sin egen uppfattning. Till exempel: en filosof kommer att se alla naturens fenomen som tveksamma och försöka hitta syfte.

3. Marknadens idoler: Marknadsplatsen hänvisar till kommunikationen mellan män, eller som Bacon uttryckte "förening av män med varandra". Verktygen som bidrar till förekomsten av dessa idoler är ord och språk. Vi tilldelar antingen abstrakta termer eller ger namn åt saker som bara finns i våra sinnen. Detta leder till en felaktig och vag förståelse. Ironiskt nog skapades ord för att människor skulle kunna uttrycka sig, men denna ohälsa hindrar oss från att göra det.

4. Teaterns idoler: Detta är återigen en uppsättning av avgudar, som lärs av oss genom vår respektive kultur, en praxis som människor förvärvat genom socialisering och kulturell exponering. Det hänvisar till teatralitet och sofistik i kunskap, men istället för att vara sann kunskap är det bara imitationer. Därför introduceras metaforen för teater. Bacon anklagar filosofer för att ägna sig åt just denna uppsättning idoler.

Distempers av lärande:

Bacon identifierade ursprungligen de tre distanserna för lärande som "fåfängor". Distempersen är helt enkelt metoder och former av inlärning som Bacon trodde var ineffektiva och ledde till några verkliga framsteg. Tre huvudsakliga distempers identifierades:

1. Fantastiskt lärande (eller fåfänga fantasi): Fantastiskt lärande är helt enkelt övertygelser, idéer och argument utan stark grund i praktisk och vetenskaplig verklighet. Som en man med en stark tro på de vetenskapliga principerna för observation och experiment, trodde Bacon inte på vad han kallade "pseudovetenskap". This kind of learning may be found amongst magicians and astrologers in Bacon’s time and amongst religious leaders and fundamentalists today.

2. Contentious learning (or vain altercations): Contentious learning refers to excessive contestation amongst those deeply entrenched in a particular academic discipline, including arduous arguments about the most minute, inconsequential details, which ultimately lead to no fruitful gain. Bacon lashed out at classical philosophers such as Aristotle for engaging in such learning which ultimately benefits no one.

3. Delicate learning (or vain affectations): Bacon named this particular learning as “delicate” because in his opinion, it lacked true academic rigor. The rigor was missing because those engaging in this type of learning merely focused on form and not content, or “style over substance”. Such emphasis leads to beautifully worded prose, which lacks any kind of depth. No new discoveries or recoveries of knowledge are made, and therefore, such learning is delicate and not true and rigorous. Bacon believed that engaging in these three kinds of learning would lead to two main ill effects, namely “prodigal ingenuity” (waste of talent and mental resources) and “sterile results” (no fruitful outcome beneficial to the wider world).

Induction, as per its definition, is the inference of general from specific instances. Classically, philosophers had a method wherein they would jump to general conclusions after examining only a few specific instances, and then work backwards for a thorough verification processes. Taking an example of clothes. If we conclude that “all clothes bought from stores are clean and without holes” we are immediately skipping over the process of identifying each store, and concluding and confirming that clothes from Forever 21 and H&M and Primark are all clean and without holes. Instead, we just jump to the conclusion. If we set out to verify this fact, and we find one garment in a particular shop that is dirty and has a hole in it, our entire theory and research up to that point become nullified.

Bacon’s approach to induction was rather different. He believed in going from very specific to general, over a rigorous period of research to confirm a hypothesis. Instead of directly drawing a conclusion, a researcher following Bacon’s method would first visit all the shops available, survey the garments and ensure they are clean and without holes, and only then proceed to make a general conclusion like “all clothes bought from stores are clean and without holes.” Bacon’s approach, according to him, is foolproof. This is because it enables the researcher to build “a stable edifice of knowledge”. If one shirt at a particular store does not match the condition, then the survey work done before does not go to waste. Instead, the researcher merely concludes that only store X and Y sell clean and hole free clothing. Therefore, knowledge is stable.

However, there were criticisms to this method, with contemporary thinkers questioning just how much research is needed before making a general conclusion. Moreover, such an approach completely ignores the role of imagination and theorizing a hypothesis. Many great discoveries in history were made by those who imagined a particular idea and proceeded to test it, and not vice versa. Either way, Bacon provides a unique picture of rigorous academic research and induction.

Classification of Knowledge

Not only did Bacon have strong ideas about how knowledge should be collected, he also held strong ideas about how existing knowledge must be classified for optimum benefit to human learning. In his expanded version of the Advancement of Learning (De Dignitate), he proposed a threefold classification of knowledge: History, Poesy (poetry) and Philosophy. These three disciplines represent memory, imagination and reason respectively. He believed that these three disciplines would lead to true advancement, and that the importance of philosophy must be greatly elevated in order for academics to truly progress. As a scientific thinker, he denounced and greatly looked down upon the humanist subjects, namely literature and history. To him, history was a mere collection of facts and poesy was an expressive device it was philosophy that had to take center stage.

Bacon's essay "Of Studies" shows his abilities of persuasion. He creates a metaphor between literature and medicine, stating that as medicine can cure the problems of the body, literature can heal the defects of the mind. The essay has a clear structure, and it groups elements in groups of three. Indeed, Bacon exposes his opinion, but with structure and a formal philosophical language make it appear as the truth in order to convince the audience of what he is saying. Studying different genres helps to cure different defects of the mind.

Other Works:

However, Bacon did publish a great number of works that were not, at the surface level, of a philosophical nature. Some of his historical and biographical works include the History of the Reign of King Henry the Seventh and a subsequent volume about Henry the Eighth. These were a product of Bacon’s prolonged involvement in British political life as a statesman. He also authored “A Natural History in Ten Centuries” or “Sylva Sylvarum”. This was a work divided into ten parts (each roughly designed to represent one century) and each part was divided into an impressive one hundred subparts. In this work, Bacon covered anything and everything that caught his attention, from bodily processes to geographical phenomena by chronicling experiments and observations as well as penning down his own personal thoughts on this varied range of subjects. His science fiction novel, “The New Atlantis” was published only after his death. It tells the story of a group of researchers in Salomon’s House (a research institution) who conduct experiments and attempt to gather knowledge.

These academic endeavors are seen to culminate in inventions which are both useful and practical for society, and will ultimately be shared with the world. While it is not a “literary work” in the truest sense of the term, it provides a valuable insight into Bacon’s vision for what true academia must aim to accomplish. Bacon did not end up publishing a “Magnum Opus” work, but his work Magna Instauratio or the Great Instauration was in progress, and parts of it were published after his death. He decided back in 1592 that he would devote himself to the field of learning, and restructuring and even “rehabilitating” it. The Magna Instauratio was visualized by Bacon to be an all-encompassing work, consisting of his views on learning to logic to science. Bacon’s wide body of work was created in an astonishingly short period of time, reflecting his genius. His contributions to learning and classification of knowledge, and his dedication to the same is highly commendable.

Update this section!

You can help us out by revising, improving and updating this section.

After you claim a section you&rsquoll have 24 timmar to send in a draft. An editor will review the submission and either publish your submission or provide feedback.


An intellectual journey for the discovery of new worlds

Re-reading the New Atlantis, one aspect in particular caught my attention in the beginning of the story. I noticed that the sailors’ attitude is very similar to the one described by the Spanish conquistadores, as it appears, for instance, in Bernal Diaz del Castillo’s story of Conquering the Aztec Empire. I fallet med New Atlantis and the arrival of the Spanish sailors, the Bensalemites take up the role of the natives, with only one difference. While both the natives and the Bensalemites are offering gifts to the respective ‘visitors’, the natives’ gift to the Spaniards is gold, the Bensalemites’ gift is the method of science. Before describing Salomon’s House, the Father says: “I will give thee the greatest jewel Jag har. For I will impart unto thee, for the love of God and men, the relation of the true state of Salomon’s House.”

Upon noticing this parallel, a new reading of the text occurred to me. A reading according to which Bacon sees himself as the equivalent of Columbus in the field of science: while the conquistadores were returning from the Great Atlantis with material jewels, Bacon’s sailors were returning with a more precious one: the method.

What is so special about the Island of Bensalem? We don’t know much about it, in fact. Bacon describes three main episodes: the revelation, the Feast of the Family, and the description of the House of Salomon. The first can be seen as a necessity in Bacon’s time, given the power of the Church. The second is a puzzling ceremony celebrating fecundity, and the last is an inventory of the discoveries, richness, and the scientific offices. Scholars have engaged in long discussions, and showed that the Feast of the Family as well as Salomon’s House are reflections of Bacon’s method in general (Garber 2010), of the Instances from the Novum Organum or of some experiments from his natural histories (Colclough 2010). If this is so, then Salomon’s House instantiates Bacon’s laboratory, maybe the ideal one, since Bacon didn’t own mountains and caves, and all the metals and precious stones. However, it has also been suggested that some of the machines he describes were already existing at James I’s court (Colie 1955). Why do we have to travel to the New Atlantis then? My suggestion is that Bacon’s travel is an intellectual one: Bensalem is the place where his philosophical method is put into practice.

In several parts of his works, Bacon talks about the discovery of Americas as the emblem of leaving behind the world of the ancients with the aim of pursing knowledge. Philosophers should follow Columbus, Bacon says, who crossed the Pillars of Hercules and ventured into the great ocean, finding the lost island of Atlantis. In other words, they should leave behind the philosophy of the Scholastics and discover new things through a careful investigation of nature. Accordingly, the frontispiece of the Instauratio Magna, Bacon’s project for the reformation of knowledge, depicts ships crossing the Pillars of Hercules. The frontispiece of the edition including the New Atlantis depicts the Pillars again, but this time instead of the ocean and the ships, we see a globe on which it is written “Mundus intellectualis. ” For this travel to the intellectual world we only need the right method.

The New Atlantis ends with the suggestion that the sailors should go back to their homeland and describe what they have seen and heard. Correspondingly, Bacon himself is the messenger of the new philosophy, in spite of the fear of not being believed. But then, of course, hundreds of years later one can claim that he will be believed by all those who founded societies and academies in the early modern period.

I would like to finish with one question: the text mentions thirteen other travellers who returned from Bensalem to Europe, but probably their stories were not believed. Following my interpretation, these would be Bacon’s predecessors, who had founded the right method, but no one believed them, and their philosophies did not have the desired consequences. Who are these thirteen? Let’s try to find out together.

Colclough, David. 2010. “‘The Materialls for the Building’: Reuniting Francis Bacon’s Sylva Sylvarum och New Atlantis” Intellectual History Review 20/12, pp. 181-200.

Colie, Rosalie, L. 1995. “Cornelis Drebbel and Salomon de Caus: Two Jacobean Models for Salomon’s House,” Huntington Library Quarterly 18/3, pp. 245-260.

Díaz del Castillo, Bernal. 1943. Historia verdadera de la conquista de Nueva España. Mexico City: Nuevo Mundo.

Garber, Dan. 2010. “Bacon, the New Atlantis, and the Uses of Utopia,” Studii de Stiinta si Cultura 23/4, pp. 37-45.


4. Experimental Series and Patterns of Inquisition in Sylva Sylvarum: An Example

In order to further inquire into the heuristic of Bacon’s natural historical recordings, it is worth having a look at a more particular example of experimental series. In this section I propose to investigate a particular experimental series recorded in the Sylva Sylvarum, under the name “Experiments in consort touching the version and transmutation of air into water.” The series consist of seven experiments, apparently very diverse. 8 The first is a transcription of a Plinian recipe for obtaining fresh water at sea from wool hung around the sides of the ship at night. The second also begins with “it is reported by the ancients” and transcribes a report of the “version of air into water” in sealed caves. 9 The third records instances of sympathy: fresh wool or cloves can “drink” water from a bowl even if they lie at a certain distance from the water. The fourth is an extension of the same inquiry, showing that sympathetic effects work even if the wool is placed on a closed wooden vessel (SEH vol. II, p. 373). The fifth and the sixth are clearly directions for further experimentation: they extend the discussion to other substances and phenomena, such as the “sweating” of stones and the swelling of wooden doors in cold weather etc. They contain theoretical distinctions and suggest causal explanations. The sixth experiment of the series contains a provisional general rule, i.e., that air always becomes “moist” and “thickened” against a hard body (SEH vol. II, p. 373). The last experiment of the series is also a “direction”: it suggests that one can extend a well-known recipe for turning water into ice (by adding niter or salt) into a recipe for turning air into water (SEH vol. II, p. 374).

The seven experiments have a similar structure: each begins with a report, continues with a test, and further develops the report either into an experiment properly speaking or into a direction for further experimenting. Here is how the first experiment goes:

It is reported by some of the ancients, that sailors have used, every night, to hang fleeces of wool on the sides of their ships, the wool towards the water and that they have crushed fresh water out of them in the morning, for their use.

And thus much we have tried, that a quantity of wool tied loose together, being let down into a deep well, and hanging in the middle, some three fathom from the water for a night in the winter time, increased in weight (as I now remember) to a fifth part.

A woollen fleece lying on the ground for a long while gains weight, which could not happen unless something pneumatic had condensed into something with weight. (OFB XIII, p. 141)

By hanging four ounces of wool to a rope which I let down into a well to a depth of 28 fathoms, yet which still failed by six fathoms to touch the water, I found that in the course of one night the weight of the wool increased to five ounces and one dram and that evident drops of water clung to the outside of the wool, so that one could as it were wash or moisten one’s hands. Now I tried this time and time again and, although the weight varied, it always increased mildly. (OFB XIII, p. 141)

There are other experiments in the series with a very similar structure and a similar abridged recording. For example, the second experiment begins with a report on air turning into water in sealed, cold caves. In order to test and study further this ancient report, Bacon proposes a “laboratory model” of the described situation. The instrument used is the same inflated bladder I have already discussed in the previous section. Suggestions are again formulated under the form of “directions:”

Try therefore a small bladder hung in snow, and the like in nitre, and the like in quicksilver and if you find the bladders fallen or shrunk, you may be sure the air is condensed by cold of these bodies as it would be in a cave under the earth. (SEH vol. II, p. 373)

In this way, each experiment in the series can function as a pattern of experimental research in a given experimental situation. And the way Bacon achieves this is by developing sub-series of “directions” and “advice” directing further research.

The question remaining is: what is the relation between the seven experiments of the initial series? In the next section I aim to show how they can be seen as being generated one from another, with the help of what Bacon calls the “modes” of literate experience.


Åtkomstalternativ

1 It is worth noting, as others have, that Bacon did so not only in his writings, but that he spoke in favor of policies to encourage scientific-technological innovation while in Parliament and throughout his public life ( Farrington , Benjamin , Francis Bacon: Philosopher of Industrial Science [ New York : Schuman , 1949 ], 48 Google Scholar ). Jardine , Lisa and Stewart , Alan cite the same speech, but with a view to a separate point in Hostage to Fortune: The Troubled Life of Francis Bacon 1561–1628 ( New York : Hill and Wang , 1999 ), 256 –57Google Scholar . See also the general remarks of Rahe , Paul in Republics Ancient and Modern: New Modes and Orders in Early Modern Thought ( Chapel Hill : University of North Carolina Press , 1994 ), 116 Google Scholar .

2 Aristotle Politik 1267b23–1269a26 cf. 1330b31–1331a6. Consider also Thomas Aquinas, Summa Theologica I-II q. 97 a. 2 and the discussion of Archimedes in Plutarch's “Life of Marcellus.” Of course, this is not to claim that the full transformative potential of the institutionalization of a technological science was known in advance. I am aware that there are some prominent and powerful arguments suggesting that modern technology has roots that precede Bacon, but I believe that on the matter of the political encouragement of technological innovation, pre-Baconian thought is virtually univocal. Be this as it may, reconsidering Bacon's arguments provides an occasion for reflection on the fundamental problem.

3 The clearest statement to this effect is found in his rendition and interpretation of the fable of Daedalus in De Sapientia Veterum. For a forceful statement of the importance of this writing and a helpful interpretation see Studer , Heidi , “ Francis Bacon on the Political Dangers of Scientific Progress ,” Canadian Journal of Political Science 31 , no. 2 ( 1998 ): 219 –34CrossRefGoogle Scholar . Consider also the essay “Of Innovations” and Novum Organum, I. 129.

4 Compare the essay “Of Honour and Reputation” and Nov. Org., I. 129. This tension is discussed further below.

5 Peltonen , Markku , “ Politics and Science: Francis Bacon and the True Greatness of States ,” The Historical Journal 35 , no. 2 ( 1992 ): 279 – 305 CrossRefGoogle Scholar “Bacon's Political Philosophy,” in The Cambridge Companion to Bacon, red. Markku Peltonen (New York: Cambridge University Press, 1996), 283–310.

6 Framsteg för lärande, II. viii. 5. Citations to Framsteget are to book, chapter, and paragraph, following the W. A. Wright edition of 1869 (Oxford: Clarendon), and the Kitchin and Weinberger edition of 2001 (Philadelphia: Paul Dry).

7 While in most of Bacon's works there is no doubt but that he is the speaker, Bacon is also a great writer of prefaces and dedicatory epistles. In these he virtually always speaks of himself, and gives some indication, if only elliptically, of what the aim of the work in question is. Examples worth considering in this regard include the prefatory material to Instauratio magna, the epistle introducing The History of the Reign of King Henry the Seventh, that introducing An Advertisement Touching a Holy War, those introducing De Sapientia Veterum, and finally, those introducing the two books of Framsteg för lärande. For an indication that Bacon gives some thought both to the content and the addressee of these epistles, that which introduces The Essays should be consulted. Bacon's silence in New Atlantis thus stands out all the more. This cannot be explained simply by the posthumous publication of the work, for the evidence is clear that Bacon intended the work to appear as it does, and An Advertisement Touching a Holy War, also posthumous, is introduced by a substantial dedicatory epistle. The status of Rawley's note to the reader is discussed below.

8 “From a strictly literary viewpoint, New Atlantis resembles a narrated Platonic dialogue” ( Yaffe , Martin , Shylock and the Jewish Question [ Baltimore : Johns Hopkins University Press , 1997 ], 97 Google Scholar ). Compare, by way of contrast, More's role in Utopia. In his otherwise intelligent essay, David Spitz treats the narrator as Bacon (“Bacon's New Atlantis: A Reinterpretation,” Midwest Journal of Political Science 4, nej. 1 [1960]: 52–61). Interpreters occasionally identify Bacon with the pity-faced Father of Salomon's House. Manuel , Frank and Manuel , Fritzie speak of the scientist as “Bacon's idealized self-image” ( Utopian Thought in the Western World [ Cambridge, MA : Harvard University Press , 1979 ], 254 )Google Scholar .

9 Again, compare More's “authorship” of Utopia. If only in jest, More goes to much greater lengths than does Bacon in protesting the truth of what he reports. Perhaps this is some indication of a difference in the status that the description of Utopia has for More as compared to Bacon's relation to Bensalem.

10 This occurs in the course of the discussion of the Bensalemite institution of “Adam and Eve's pools,” which bears a certain similarity to an institution encountered by Hythloday in Utopia. As is typical, the Morean precedent is invoked only to be importantly modified.

11 See the Oxford English Dictionary entries for “utopia” and “utopian,” and the introduction to Manuel and Manuel's Utopian Thought. The question of when “utopia” becomes a genre is controversial. Diskin Clay and Andrea Purvis offer what is perhaps the standard view that More's Utopia was the origin of the genre (Four Island Utopias [Newburyport: Focus, 1999], 1). Paul Salzman suggests that New Atlantis plays a key role in originating the genre (“Narrative Contexts for Bacon's New Atlantis,” in Francis Bacon's “New Atlantis”: New Interdisciplinary Essays, red. Bronwen Price [New York: Manchester University Press, 2002], 30). Machiavelli's reference to the “many” “imaginary commonwealths” suggests that something like a genre is well established before either of these works. Se nedan.

12 Bacon, The Essayes or Counsels, Civill and Morall, red. Michael Kiernan (Oxford: Oxford University Press, 2000), 126.

13 Framsteg för lärande, II. xxiii. 49. Of course, little light is not no light. Consider in this connection the methodological advice from Framsteget, II. xxiii. 44. Prior to the discovery of the compass, one navigated by the stars more about this below. Michèle Le Doeuff would have us notice how this remark is quietly altered in De Augmentis (VIII. 3), and suggests that this is an indication that Bacon's view on this matter of utopias underwent a change (“Introduction” to La Nouvelle Atlantide, trans. Michèle Le Doeuff and Margaret Llasera [Paris: Flammarion, 2000], 21). I am less impressed by the alteration than is Le Doeuff, though I am open to her suggestion that New Atlantis is on Bacon's mind while he is reworking Framsteget (according to Spedding, after 1620, and probably sometime in 1622: Spedding, Ellis, and Heath, The Works of Francis Bacon [Boston: Brown and Taggard, 1861], 1:415).

15 Prinsen, trans. och red. Harvey Mansfield (Chicago: University of Chicago Press, 1998), chap. 15.

16 Quoting Rawley's note to the reader. We discuss that note further below.

17 Farrington is famous for regarding Bacon's entire corpus as a “blueprint for a new world” (Francis Bacon, 76), though he doesn't mention the paradox in question. Works that do include it are White , Howard , Peace Among the Willows ( The Hague : Martinus Nijhoff , 1968 ), 133 –34CrossRefGoogle Scholar Kennington , Richard , “Bacon's Humanitarian Revision of Machiavelli,” in On Modern Origins: Essays in Early Modern Philosophy , ed. Kraus , Pamela and Hunt , Frank ( Lanham, MD : Lexington , 2004 ), 57 – 77 Google Scholar Faulkner , Robert , Francis Bacon and the Project of Progress ( Lanham, MD : Rowman and Littlefield , 1993 )Google Scholar , chap. 3 and 239ff. Timothy Paterson, “The Politics of Baconian Science” (PhD dissertation, Yale, 1982), 86–87. Relying on different passages, Marina Leslie calls attention to the same paradox (Renaissance Utopias and the Problem of History [Ithaca: Cornell University Press, 1998], 81ff.).

18 Faulkner, Project of Progress, 238 Sessions , William , Francis Bacon Revisited ( New York : Twayne , 1996 ), 163 Google Scholar .

19 The edition including Sylva Sylvarum och New Atlantis was reprinted more often in the seventeenth century than any other edition of Bacon's works. Bronwen Price includes this observation as part of a very clear and sensible treatment of the influence of New Atlantis in her “Introduction” to New Interdisciplinary Essays (especially pages 14–19). Brian Vickers includes a succinct statement on the influence of New Atlantis in his collection of Bacon's , writings, Francis Bacon: A Critical Edition of the Major Works ( Oxford : Oxford University Press , 1996 ), 788 –89Google Scholar . Rose-Mary Sargent concludes her essay “Bacon as an Advocate for Cooperative Scientific Research,” in The Cambridge Companion to Bacon, red. Peltonen, 146–171, with some remarks on the legacy of Salomon's House. The introduction to Lynch's , William Solomon's Child: Method in the Early Royal Society of London ( Stanford : Stanford University Press , 2001 )Google Scholar is helpful not only for its remarkable collection of secondary material but also on the general question of Bacon's influence. Sprat's , Thomas History of the Royal Society ( 1667 )Google Scholar , which includes Abraham Cowley's prefatory poem likening Bacon to Moses leading the way to the promised land, and which divides all philosophy into pre- and post-Baconian periods, is among the important primary sources for Bacon's influence on English science. While now frequently criticized, the classic work on Bacon's influence on the seventeenth century is Jones's , Richard Foster Ancients and Moderns: A Study of the Rise of the Scientific Movement in Seventeenth-century England ( Berkeley : University of California Press , 1965 )Google Scholar , which includes many references to New Atlantis in connection with the founding of the Royal Society. Antonio Pérez-Ramos's “Bacon's Legacy,” in The Cambridge Companion, 311–334, provides something of a glimpse of the ostensibly more nuanced current scholarly view. Lynch's , William T. recent “A Society of Baconians?: The Collective Development of Bacon's Method in the Royal Society of London,” in Francis Bacon and the Refiguring of Early Modern Thought , ed. Solomon , Julie Robin and Martin , Catherine Ginnelli ( Burlington : Ashgate , 2005 )Google Scholar , offers a reply. Caton's , Hiram The Politics of Progress: The Origins and Development of the Commercial Republic, 1600–1835 ( Gainesville, FL : University of Florida Press , 1988 )Google Scholar and Paul Rahe's Republics Ancient and Modern include sustained arguments for the historical significance of Bacon's writings both for modern science and modern politics.

20 White (Peace Among the Willows, 105) treats each of these features of Bensalem simply as a device to encourage its implementation, but to do so is to say that such details both matter and yet don't matter.

21 II. i. 1. The discussion of poesy is found at II. iv. 1–5. See also Faulkner, Project of Progress, 236–37.

22 Within quotations, all underlining will be mine, all italics Bacon's.

23 In De Augmentis (II.13), Bacon incorporates the general discussion of the uses of poetry sketched above into his account of narrative poetry.

24 “And even now, if someone wishes to pour new light about anything into the minds of humans, and not incommodiously or harshly, the same way must be insisted upon, and refuge must be taken in the help of likenesses” (De Sapientia Veterum, Preface). Jfr. Nov. Org., I. 77.


Counsel and Statesman

Fortunately for Bacon, in 1581, he landed a job as a member for Cornwall in the House of Commons. Bacon was also able to return to Gray&aposs Inn and complete his education. By 1582, he was appointed the position of outer barrister. Bacon&aposs political career took a big leap forward in 1584 when he composed A Letter of Advice to Queen Elizabeth, his very first political memorandum.

Bacon held his place in Parliament for nearly four decades, from 1584 to 1617, during which time he was extremely active in politics, law and the royal court. In 1603, three years before he married heiress Alice Barnham, Bacon was knighted upon James I&aposs ascension to the British throne. He continued to work his way swiftly up the legal and political ranks, achieving solicitor general in 1607 and attorney general six years later. In 1616, his career peaked when he was invited to join the Privy Council. Just a year later, he reached the same position of his father, Lord Keeper of the Great Seal. In 1618, Bacon surpassed his father&aposs achievements when he was promoted to the lofty title of Lord Chancellor, one of the highest political offices in England. In 1621, Bacon became Viscount St. Albans.

In 1621, the same year that Bacon became Viscount St. Albans, he was accused of accepting bribes and impeached by Parliament for corruption. Some sources claim that Bacon was set up by his enemies in Parliament and the court faction, and was used as a scapegoat to protect the Duke of Buckingham from public hostility. Bacon was tried and found guilty after he confessed. He was fined a hefty 40,000 pounds and sentenced to the Tower of London, but, fortunately, his sentence was reduced and his fine was lifted. After four days of imprisonment, Bacon was released, at the cost of his reputation and his long- standing place in Parliament the scandal put a serious strain on 60-year-old Bacon&aposs health.


Anteckningar

1 See G. Rees, “An Unpublished Manuscript by Francis Bacon: Sylva Sylvarum drafts and other working notes,” Annals of Science, 38 (1981), pp. 377-412 G. Rees, Introduction, in OFB, XII and XIII. D. Jalobeanu, “From natural history to early modern science: the case of Bacon’s Histories,” in Analele Universitatii Bucuresti, 60/2010, pp. 23-33 D. Jalobeanu, “The Philosophy of Francis Bacon’s Natural History: a Research Program,” Studii de ştiinţă şi cultură, 2010, pp. 18-37.

2 “For once a faithful and abundant history of nature and the arts has been collected and arranged, and once it has been unfolded and placed as it were before men’s eyes, there will be no mean hope that those great intellects of whom I have sppoken (such as flourished in the ancient philosophers, and are even now not unusual), who till now have built with such efficiency as far as the work goes certain philosophical skiffs of ingenious construction from a plank or shell (i.e. from slight and paltry experience) will, once the right timber and material have been obtained, raise much more solid constructions, and that too although they prefer to follow the old ways and not the way of my Organum (which seems to me to be either the only or the best way). And so it comes down to this, that my Organum even if it were finished, would not carry forward the Instauration of the Sciences much without Natural History, whereas Natural History without the Organum would advance it not a little,” OFB, XII, p. 13.

3 Parasceve, OFB, XI, p. 451. See also OFB, XII, pp. 13-15.

6 Examples can be found in Parasceve, in the preface to Historia naturalis et experimentalis (1622), but also in the Latin natural histories properly speaking. D. Jalobeanu, “The philosophy of Francis Bacon’s Natural History: A Research Progam” in Studii de stiinta si cultura, 4/2010, pp. 18-37

7 OFB, XII, p. 12 is referring to natural histories as the “timber and material” (Sylva et Materia). Rawley’s preface to Sylva Sylvarum refers to this and other natural histories as being ‘materials for the building.’ D. Jalobeanu, “Francis Bacon’s Natural History and the Senecan Natural Histories of Early Modern Europe,” in Early Science and Medicine, 1-2/2012, pp. 197-229.

8 Parasceve, appended at the end of NEJ, 1620, but also Norma Historiae praesentis publicerad i Historia naturalis et experimentalis, 1622.

9 D. Jalobeanu, “The fascination of Solomon’s House in seveteententh-century England,” in Vlad Alexandrescu, Branching-off. The Early Moderns in Quest for the Unity of Knowledge, Zeta Books, 2009, pp. 225-256.

10 M. Le Doeuff, “Bacon chez les grands au siècle de Louis XIII” in M. Fattori ed., Francis Bacon: terminologia et fortuna nell XVII secolo, Rome, Edizioni dell Atento, 1984, pp. 155-178.

11 Lettres de Peiresc aux frères Dupuy edited by P. Tamizey de Laroque, Paris, 1840, pp. 17, 31-32, 35, 142, 198, 231-232

12 28 December 1623, “le premier volume de l’Instauratio magna de Verulamius que nous attendrons en grande impatience” in Lettres de Peiresc aux frères Dupuy, op. cit., s. 17.

13 W. Boswell was the English ambassador in The Hague and a part of Bacon’s manuscripts went to Holland with him. Some of them eventually got in the hands of I. Gruter and were published in 1658.

14 For the complete story see P. Fortin de la Hoguette, Lettres au frères Dupuy et à leur entourage (1623-1662), edited by G. Feretti, Firenze, 1999. See also Lettres de Peiresc, I, p. 35.

15 16 May 1627, “Cet autre livre de pauvre Bacon de divers meslanges en anglois, seroit encores bon a recouvrer par cez libraries anglois, parce qu’il s’en peult tousjours faire traduire quelque piece,” 11 November 1627, “J’ai admire d’entendre que le chancellier d’Angleterre se soit amuse a faire des romans. Je crois que c’est l’air de ce pais la qui porte quasi generalement un chascun a la romanserie. Mais je verrois volontiers ceux la, ne doubtant pas que la gentilezze de cet esprit n’y paroisse. Il faudroit induire le traducteur de son Henri VII de traduire encore cela en françois…” , in Lettres de Peiresc aux frères Dupuy, op. cit., pp. 231-232.

16 See Lettres de Peiresc aux frères Dupuy, op. cit., pp. 319-320, p. 527.

17 Ibid., pp. 692-693: “J’ai decouvré par hazard d’un gentillhome qui venoit de Rome une petite piece du chancellier Bacon de son projet pour un ouvrage de Vita, ou il a encore quelque conception qui n’est pas a rejecter. Je vous envoye coppie et bien qu’incorrecte vous ne laisrez pas, je m’asseure, de la voir volontiers.”

18 G. Ferreti, Un ‘soldat philosophe:’ Philippe Fortin the la Hoguette (1585-1668?), EGIG, Genoa, 1988, P. Fortin de la Hoguette, Lettres au frères Dupuy et à leur entourage (1623-1662), op. cit. See also G. Rees, “La Hoguette’s Manuscripts,” in “Introduction: Contexts and Composition,” OFB, XIII.

19 “Si vous pouvez achever la traduction du Sylva Sylvarum a l’aide de votre anglais et la donner au public, je crois que vous feriez une chose fort agreable a beaucoup de monde. Pour moi, je vous dirai que je n’estime pas tant en Bacon la curiosité de ses experiences comme les consequences qu’il en tire, et la methode avec laquelle il s’en sert. C’est pourquoy (encore que ses observations soiend fort ordinaires) je pense que ce seroit une chose fort agreable a beaucoup de monde de cognoistre ses procedés,” CENTIMETER, I, pp. 611-612. As Buccolini has shown, there is a lot of interesting background to this often quoted letter. Mersenne visits Rouen on May 1625 and enters the circle of savants centered around R. Cornier, seigneur de Sainte Helene a group of people interested in experimental philosophy. The subsequent Mersenne-Cornier correspondence mentions a numerous number of Baconian experiments performed at Rouen: concerning the nature and transmission of sounds and light, the relation between light and heat, experiments of gravity and others—partially taken from NEJ, later (in the second part of 1626) taken from Sylva. See C. Buccolini, “Mersenne traduttore di Bacon,” in M. Fattori, Linguagio e filosofia nel seicento europeu, L. Olschki, 2000.

20 C. Buccolini, “Mersenne traduttore di Bacon,” op. cit., s. 7 sq.

21 Mersenne to Sorbière, 1647, CENTIMETER, XV, p. 468.

22 He seemed to be especially interested in the observations of parhelia made in Rome by the Jesuit Scheiner (see the letter from 3 May 1632, CENTIMETER, II, p. 297, 10 May 1632, CENTIMETER, II, p. 305). In the letter from 10 May 1632 he is asking about recent observations concerning comets.

24 “Illud insuper praecipimus, ut omnia in Naturalibus tam Corporibus quam Virtutibus (quantum fieri potest) numerate, appensa, dimensa, determinate proponantur. Opera enim mediatamur, non Speculationes. Physica autem & Mathematica bene commistae, generant Practicam. Quamobrem exactae Restitutiones & Distantiae Planetarum, in Historia Coelestium…,” OFB, XI, p. 464.

25 G. Rees has shown that they were present in the manuscript he discovered in British Library. See G. Rees, “An Unpublished Manuscript by Francis Bacon: Sylva Sylvarum Drafts and Other Working Notes,” in Annals of Science, 38, 1981, pp. 377-412.

26 P. Amboise, Histoire naturelle, “Privilege du Roy,” n.p.

27 M. Le Doeuff emphasized that the fact that one could not find out anything about P. Amboise does not necessarily mean he was in the mid-seventeenth century an unknown or a mysterious person. The book is, however, certainly mysterious, as I shall argue further. See M. Le Doeuff, “Bacon chez les grands au siècle de Louis XIII,” op. cit.

28 “… pour avoir trouve trop de confusion en disposition de matières, que semblent avoir este disposées en plusieurs endroits plustot par caprice que par raison. Outre qu’ayant este aide de la pluspart des manuscrits de l’Auteur, j’ay juge nécessaire d’y ajouter ou diminuer beaucoup de choses qui avoient este obmises ou augmentées par l’Aumosnier de Monsieur Bacon, qui apres la mort de son Maistre fit imprimer confusement tous les papiers qu’il trouva dans son cabinet.”

29 P. Amboise, Histoire naturelle, “Privilege du Roy,” op. cit., pp. 21-22.

30 “Monsieur Bacon estoit si amoureux des sciences naturelles, qu’il avoit envie de faire bastir pres de Londres un College destiné particulierement à cette sorte d’estude : mais prevoyant bien que cet ouvrage estant du nombre des grands desseins qui demeurent souvent dans le simple project, ne pouroit pas estre si tost achevé, il a voulu au moins nous en laisser le modele. Pour cet effect il s’est servy de la fiction d’un voyage en la terre Australe, où il depeint estre abordé dans une Isle parfaitement bien policee, dans laquelle (entre autres establissemens) il rencontra un College semblable à celuy qu’il avoit dessein de fonder. Je laisse au Lecteur son jugement libre sur cette piece, & me contenteray seulement de dire que cet ouvrage me semble estre à peu pres de mesme nature que la Republique de Platon, ou L’Utopie de Thomas More &semblables autres reglemens dont les hommes ne sont pas capables & qui ne se peuvent faire que sur du papier. Nous devons neantmoins regretter que ce soit une fable, & que non pas une verité car je doute point qu’on ne tirast une grande utilite d’un pareil establissment,” P. Amboise, Histoire naturelle, “Privilege du Roy,” op. cit., pp. 417-418.

31 See the letters of Gruter to Rawley—showing a plan to incorporate material from Amboise’s translation into the latin edition of Sylva Sylvarum. The translation is quoted by T.T in An account of all the Lord Bacon’s Works. In the context of introducing Sylva: “This Book was written by his Lordship in the English Tongue, and translated by an obscure interpreter into French, and out of that translation, into Latine, by James Gruter, in such an ill manner, that they darkened his Lordship sence, and debased his Expression. James Gruter was sensible of his miscarriage, being kindly advertised of it by dr. Rawley: And he left behind him divers amendments, published by his brother I. Gruter, in a second edition (Amstel, 1661). Yet still so many Errors have escaped, that the Work requireth a Third Hand” (Baconiana, or Certaine Genuine Remains of Sir Francis Bacon…, London, 1679).

32 Gruter’s letter, May, 1652: “The Design of him who translated into the French the Natural History of the Lord Bacon […] Visas kort i min brors förord ​​[…] Den upplagan av min brors, som du skriver, att du läser den med mycket nöje, ska inom kort presenteras med hans ändringar, tillsammans med några tillägg av liknande argument som ska ersättas i stället för Nya Atlantis, som ska utelämnas här. Dessa tillägg kommer att vara desamma med dem i versionen av den omnämnda fransmannen, inlagd i latin eftersom vi inte kunde hitta de engelska originalen från vilka han översätter dem Om du inte, när du ser boken, kommer att fördöma dessa tillägg som förfalskade ” (Baconiana, eller Certaine Genuine Remains av Sir Francis Bacon, op. cit., sid. 224-226).

33 Som till exempel i kapitel 4 bok III: ”Le quatrieme & amp le dernier moyen est l’Assimilation de l’aliment, dont je n’entretiendray point icy le Lecteur, ayant traitte cet matiere assez au long dans mon Histoire de la vie & amp de la mort”(Amboise, Histoire naturelle, "Privilege du Roy" op. cit., sid. 157).

34 P. Amboise, Histoire naturelle, "Privilege du Roy" op. cit., s. 281-282.

35 Så här ser passagerna ut jämförande: ”Slutet på vår stiftelse är kunskapen om orsaker och hemliga rörelser för saker och utvidgningen av det mänskliga imperiets gränser till effekt av alla möjliga saker.”“ La fin & amp le but de notre institution est de travailler a la connoissance des causes & amp des secrets de la nature. Comme aussi d’essayer a enstendre la puissance de l’homme a toutes les choses dont elle est kapabel ”(s. 540).

36 “Quant aux status & amp regles de nostre Societe, la premiere loy & amp la plus importante est celle qui commande de garder la silence & amp de ne reveler les secrets de la Compagnie”, sid. 564.

37 Det är värt att notera att i översättningen återkommer orden hemlighet, sekretess eller olika hänvisningar till avslöjandet av naturens hemligheter oftare än i den engelska versionen.

38 Källan verkar vara Aristoteles De Mirab. 53 (men vad motsvarande passage säger är att kärlen och benen var förstenade, och det finns ingen motsvarande förändring som nämns som att det har hänt vattnet).

39 Mognadens axiom, i experiment 326 och efterföljande experiment från Century IV.

40 Ursprunget till observationen som registrerats av Bacon i experiment 387 är Aristoteles, Prob. XII, 1 och 2. Paragrafen går så här: ”Dofter och andra lukter är sötare i luften på något avstånd, än nära näsan, som har delvis berörts hittills. Orsaken är dubbel: för det första den finare blandningen eller inkorporering av lukten: för vi ser att de i ljud likaså är de sötaste när vi inte kan höra varje del av sig själv. Den andra anledningen är, för att alla söta dofter har tagit med sig några jordiska eller grova lukter och på något avstånd uppfattas det söta, som är mer andligt, och det jordiska når inte så långt.”

41 P. Amboise, Histoire naturelle, "Privilege du Roy" op. cit., s. 65-66.


Titta på videon: Vårt behov av stillhet - Erling Kagge