En forntida Maya -stad grundad av en gud och erövrad av en dödsfusk Despot

En forntida Maya -stad grundad av en gud och erövrad av en dödsfusk Despot


We are searching data for your request:

Forums and discussions:
Manuals and reference books:
Data from registers:
Wait the end of the search in all databases.
Upon completion, a link will appear to access the found materials.

Mayapan är en Maya -plats i den moderna mexikanska staten Yucatan, cirka 55 km (34 miles) sydost om Merida, statens huvudstad. Denna rekonstruktion av webbplatsens historia utgör en utmaning för forskare, eftersom de olika skriftliga källorna som hänvisar till den ofta motsäger varandra. Som ett resultat har endast en delvis rekonstruktion av Mayapans historia uppnåtts med hjälp av dem. Trots det kan de arkeologiska bevisen verifiera påståendena från dessa källor.

Grundat av Gud eller människan?

Namnet Mayapan kan översättas bokstavligen till att betyda "Mayas flagga / banner" och var också känt som Zaclactun, vilket antingen kan betyda "plats där vit keramik gjordes" eller "vit grotta". Enligt den lokala legenden grundades Mayapan av Kukulcan, Maya -ormguddomen, efter Chichen Itzas nedgång (som ligger cirka 100 km öster om staden) runt mitten av 13 -talet th århundrade.

Kukulcan själv är en något problematisk figur, eftersom det var namnet på både en mayagud och en dödlig härskare, och skillnaden mellan de två har blivit suddig. Vissa arkeologer menar dock att Mayapan grundades omkring 1000 e.Kr. och var i en allians, känd som Mayapans förbund, med de mäktiga städerna Uxmal och Chichen Itza.

Kukulkan som en ormguddom vid foten av västra sidan av den norra trappan El Castillo, Chichen Itza (CC by 2.0)

Stad attackerad av Death Sentence Survivor

Mayapan blomstrade under den sena postklassiska perioden, dvs mellan 13 th och 15 th århundraden e.Kr. Detta var en tid då Maya -civilisationen var på nedgång, och Mayapan fungerade som ett stort politiskt och kulturellt centrum som utövade ett starkt inflytande på andra, mindre Mayastadstater. Det är inspelat i de skriftliga källorna som mot slutet av 12 th århundradet fångades Hunak Ke’el, infödd i Telchaquillo som grundade Cocom -dynastin, av invånarna i Chichen Itza och kastades i en cenote som offergåva till gudarna. Hunak Ke’el överlevde dock denna prövning och förklarade krig mot staden. Chichen Itza föll till Hunak Ke’el omkring 1224 e.Kr.

Hunak Ke’el och Cocom -dynastin är viktiga personer i Mayapans historia, eftersom de styrde staden fram till andra halvan av 15 th århundrade. Källorna står dock i strid med varandra angående denna härskande familj. Vissa har till exempel sagt att Mayapan grundades av Hunak Ke’el under hans krig med Chichen Itza, medan andra noterar att Cocom -dynastin började styra staden under senare hälften av 13 th århundradet efter Kukulcans död.

  • Yucatan -barn lär sig matte bättre tack vare det gamla mayasiffrorsystemet
  • Avancerad teknik upptäcktes vid Maya -observatoriet i Chichen Itza
  • "Utarbetad underjorden" av Maya -pyramiderna Utforskade av arkeologer för första gången

Mayapan (CC by SA 3.0)

Huvudstaden i en kraftfull dynasti

Mayapan fungerade som huvudstad i Cocom -dynastin, och det var från denna stad som dynastin dominerade den norra delen av Yucatanhalvön i över två århundraden, från 13 th till 15 th århundraden e.Kr. Cocom -dynastin tog slut någon gång mellan 1440 och 1460 e.Kr. Uppror mot deras styre under denna tid resulterade i att Cocoms besegrades av Xiu, en annan Maya -adelsfamilj. Medlemmar i Cocom slaktades av Xiu, och Mayapan övergavs efter att ha förstörts. Det har föreslagits att en epidemi som härjade i området också bidrog till stadens fall.

Mayapan -ruinerna (Graeme Churchard / flickr)

Idag undersöks Mayapan -ruinerna av arkeologer, ett företag som började redan i slutet av 1930 -talet och arbetet på platsen fortsätter till idag. Det har rapporterats att så många som 4000 strukturer har identifierats i staden, men inte alla har grävts ut ännu.

En av de arkitektoniska höjdpunkterna på platsen är pyramiden som dominerar stadens centrala torg. Denna struktur kallas av arkeologer som 'Struktur Q162', men populärt kallad templet / slottet i Kukulkan. Pyramiden har en slående likhet med pyramiden i Chichen Itza, även om den i Mayapan byggdes i mindre skala.

  • Ulama, The Mesoamerican Ball Game: Deadly Sport of the Ancient Americas
  • Xochicalco: New Wave Maya City som var ett främsta mål för förstörelse
  • Bevis på ett 2 300 år gammalt mesoamerikanskt statligt samhälle? Det enorma palatskomplexet kan skriva om mexikansk historia

Mayapan -pyramiden (Arian Zwegers / flickr)

Det finns också cirkulära torn, kända som "observatorier", som kan ha använts för astronomiska ändamål, eller som tempel för Maya -vindguden. Dessutom finns det 26 cenoter runt staden, som ger vatten till folket i Mayapan. Således växte bostadsområden upp runt dessa sinkhål så att vatten bekvämt kunde erhållas.


Spanska erövring av Maya

De Spanska erövring av Maya var en långvarig konflikt under den spanska koloniseringen av Amerika, där spanjorerna conquistadores och deras allierade införlivade gradvis territoriet för de sena postklassiska Maya -staterna och -politikerna i det nya koloniala Viceroyalty i Nya Spanien. Mayaerna ockuperade ett territorium som nu är införlivat i de moderna länderna i Mexiko, Guatemala, Belize, Honduras och El Salvador, erövringen började i början av 1500 -talet och anses allmänt ha slutat 1697.

Innan erövringen innehöll Maya -territoriet ett antal konkurrerande riken. Många conquistadors betraktade Maya som otrogna som behövde omvändas kraftigt och pacificeras, trots prestationerna i deras civilisation. [2] Den första kontakten mellan Maya och europeiska upptäcktsresande kom 1502, under Christopher Columbus fjärde resa, när hans bror Bartholomew stötte på en kanot. Flera spanska expeditioner följde 1517 och 1519, vilket landade på olika delar av Yucatán -kusten. Den spanska erövringen av Maya var en långvarig affär, Maya -kungadömena motsatte sig integration i det spanska riket med en sådan envishet att deras nederlag tog nästan två århundraden. [3] Itza Maya och andra låglandsgrupper i Peténbassängen kontaktades först av Hernán Cortés 1525, men förblev oberoende och fientliga mot den inkräktande spanska fram till 1697, då ett samordnat spanskt överfall ledd av Martín de Urzúa y Arizmendi slutligen besegrade sista oberoende Maya -riket.

Mayas erövring hindrades av deras politiskt splittrade tillstånd. Spanska och infödda taktik och teknik skilde sig mycket åt. Spanjorerna engagerade sig i en strategi för att koncentrera inhemska befolkningar i nyligen grundade koloniala städer, de betraktade tagandet av fångar som ett hinder för direkt seger, medan Maya prioriterade fångst av levande fångar och byten. Bland Maya var bakhåll en gynnad taktik som svar på användningen av spansk kavalleri, Maya på höglandet tog sig för att gräva gropar och klädde dem med träpinnar. Naturligt motstånd mot de nya kärnbebyggda bosättningarna tog formen av flykten till otillgängliga regioner som skogen eller att gå med i angränsande Maya -grupper som ännu inte hade underkastat sig de europeiska erövrarna. Spanska vapen inkluderade bredord, rapers, lanser, gäddor, kvistar, armborst, tändstickor och lätt artilleri. Mayakrigare kämpade med flintspetsade spjut, bågar och pilar, stenar och träsvärd med infällda obsidianblad och bar vadderade bomullspansar för att skydda sig själva. Maya saknade nyckelelement i Old World -tekniken som ett funktionellt hjul, hästar, järn, stål och krut, de var också extremt mottagliga för sjukdomar i Gamla världen, mot vilka de inte hade något motstånd.


Nedgång

Mayaerna började långsamt blekna i det vi kallar Post Classic -perioden. Fallet av större städer som Tikal i Mesoamerika började i slutet av 800 -talet e.Kr.

Mayaerna var tack och lov besatta av tid och huggade viktiga datum i stenmonument som kallades "Stelae". Detta har bidragit till att ge arkeologer en grov tidslinje över deras historia. Stela 11, uppförd 869 AD är det sista kända daterade monumentet i Tikal.

Efter Tikals fall följde andra mayastäder. Den framstående staden Tonina, som dominerade en stor region i Mesoamerika, avböjde så småningom och övergavs.

Denna nedgång markerar slutet på den klassiska perioden för Maya, och början på det vi kallar den efterklassiska perioden, som varar från 900 e.Kr. till 1521 e.Kr.

Under denna period börjar toltekerna, mixtkerna och aztekerna att hugga ut sitt hörn i historien, medan en av Mayas sista städer grundas. Mayapan grundades i den norra delen av Yucatan runt 1200 e.Kr., detta var centrum för Post Classic Maya. Till slut kollapsade i slutet av 1300 -talet e.Kr.

Mayanernas nedgång spreds över regionen och dess tidslinje. Varje stadsstat kan ha haft olika orsaker till kollaps. Spaniens slutliga ankomst cementerade Maya -civilisationen tidigare och lämnade många frågor obesvarade.


Chichen Itza

Till exempel vid Chichen Itza byggdes eller förstärktes den berömda pyramiden "El Castillo" till en befintlig pyramid som Maya hade byggt århundraden tidigare.

Arkeologer kallar denna tidigare pyramid för understrukturen, och den sägs vara byggd någonstans runt 600 e.Kr. Hundratals år senare, runt 900 e.Kr., slutförde mayaerna pyramiden till ära för guden ”Kukulkan”, som är Maya -versionen av aztekerguden ” Quetzalcoatl ”.

Själva pyramiden är en kalender. Med ett totalt antal 365 steg, som representerar deras solkalender "The Haab". Templet följer också vår- och höstdagjämningen och är placerat så perfekt att på dessa två dagar lyser trianglar av trappan för att bilda det som ser ut som en orm som kryper nerför pyramiden från himlen.


Babylon

Babylon är den mest kända staden från det gamla Mesopotamien vars ruiner ligger i dagens Irak 94 kilometer sydväst om Bagdad. Namnet tros härledas från bav-il eller bav-ilim vilket, på dåtidens akkadiska språk, betydde "Guds port" eller "Gudarnas port" och "Babylon" som kom från grekiska.

Staden är berömd (eller ökänd) till de många referenser som Bibeln gör till alla som är ogynnsamma. I 1 Moseboken, kapitel 11, finns Babylon med i berättelsen om Babels torn och hebreerna hävdade att staden fick sitt namn efter den förvirring som uppstod efter att Gud fick folket att börja tala på olika språk så att de inte skulle kunna för att fullborda sitt stora torn till himlen (det hebreiska ordet bavel betyder 'förvirring').

Annons

Babylon förekommer också framträdande bland annat i de bibliska böckerna Daniel, Jeremia och Jesaja, och framför allt i Uppenbarelseboken. Det var dessa bibliska referenser som väckte intresse för mesopotamisk arkeologi och expeditionen av den tyska arkeologen Robert Koldewey som först grävde ruinerna av Babylon 1899 CE.

Utanför det syndiga rykte som Bibeln ger den, är staden känd för sina imponerande murar och byggnader, sitt rykte som en bra plats för lärande och kultur, bildandet av en lagstiftning som går före Moselagen och för de hängande trädgårdarna i Babylon som var konstgjorda terrasser av flora och fauna, vattnade av maskiner, som av gamla författare citerades som ett av världens sju underverk.

Annons

Gamla stan & Hammurabi

Babylon grundades någon gång före regeringstiden för Sargon i Akkad (även känd som Sargon den store) som härskade från 2334-2279 fvt och påstod sig ha byggt tempel i Babylon (andra gamla källor verkar tyda på att Sargon själv grundade staden ). På den tiden verkar Babylon ha varit en mindre stad eller kanske en stor hamnstad vid floden Eufrat vid den punkt där den rinner närmast floden Tigris.

Oavsett vilken tidig roll staden spelade i den antika världen går förlorade för nutida forskare eftersom vattennivån i regionen har stigit stadigt under århundradena och ruinerna i Gamla Babylon har blivit otillgängliga. Ruinerna som grävdes ut av Koldewey, och som är synliga idag, går bara långt över tusen år efter att staden grundades.

Registrera dig för vårt gratis veckovisa nyhetsbrev!

Historikern Paul Kriwaczek, bland andra forskare, hävdar att den grundades av amoriterna efter kollapsen av den tredje dynastin i Ur. Denna information och alla andra som hör till Gamla Babylon kommer till oss idag genom artefakter som fördes bort från staden efter den persiska invasionen eller de som skapades någon annanstans.

Babylons kända historia börjar då med den mest kända kungen: Hammurabi (1792-1750 f.Kr.). Denna obskyra amoritiska prins steg upp till tronen vid abdikering av sin far, kung Sin-Muballit, och förvandlade ganska snabbt staden till en av de mest kraftfulla och inflytelserika i hela Mesopotamien.

Annons

Hammurabis lagkoder är välkända men är bara ett exempel på den politik han genomförde för att upprätthålla fred och uppmuntra välstånd. Han förstorade och förstärkte stadens murar, ägnade sig åt stora offentliga arbeten som omfattade överdådiga tempel och kanaler, och gjorde diplomati till en integrerad del av hans administration. Han var så framgångsrik i både diplomati och krig att han 1755 f.Kr. hade förenat hela Mesopotamien under Babylons styre, som vid denna tid var den största staden i världen och kallade sitt rike Babylonien.

Assyrierna, Kaldéerna och Nebukadnesar II

Efter Hammurabis död föll hans imperium sönder och Babylonien minskade i storlek och omfattning tills Babylon lätt avskedades av hettiterna 1595 fvt. Kassiterna följde hetiterna och bytte namn till staden Karanduniash. Betydelsen av detta namn är inte klar. Assyrierna följde sedan kassiterna i att dominera regionen och under den assyriska härskaren Sanheribs regering (r. 705-681 fvt) gjorde Babylon uppror. Sanherib lät staden sparkas, rasas och ruinerna spridas som en läxa för andra.

Annons

Hans extrema åtgärder ansågs vara illvilliga av folket i allmänhet och Sanheribs hov särskilt och han mördades strax efter av sina söner. Hans efterträdare, Esarhaddon (r. 681-669 f.Kr.), byggde upp Babylon och återförde det till sin tidigare ära. Staden uppstod senare i uppror mot Ashurbanipal i Nineve (r. 668-627 f.Kr.) som belägrade och besegrade staden men inte skadade den i någon större utsträckning och i själva verket personligen renade Babylon från de onda andar som man trodde hade ledde till besväret. Stadens rykte som centrum för lärande och kultur var redan väl etablerat vid den här tiden.

Efter det assyriska rikets fall intog en kaldeer vid namn Nabopolassar Babylons tron ​​och skapade genom noggranna allianser det nybabyloniska riket. Hans son, Nebukadnesar II (r. 605/604-562 fvt), renoverade staden så att den täckte 900 hektar mark och hade några av de vackraste och mest imponerande strukturerna i hela Mesopotamien. Varje gammal författare som nämner staden Babylon, utanför de som är ansvariga för berättelserna i Bibeln, gör det med en ton av vördnad och vördnad. Herodotos skriver till exempel:

Staden står på en bred slätt och är en exakt fyrkant, hundra tjugo stadier på längden varje väg, så att hela kretsen är fyra hundra och åttio stadier. Även om den är så stor, finns det i prakt inte någon annan stad som närmar sig den. Den är i första hand omgiven av en bred och djup vallgrav, full av vatten, bakom vilken en mur ligger femtio kungliga alnar i bredd och tvåhundra i höjd.

Även om man allmänt tror att Herodotos kraftigt överdrev stadens dimensioner (och kanske aldrig har besökt platsen själv), upprepar hans beskrivning beundran hos andra författare på den tiden som noterade Babylons storhet, och särskilt de stora murarna, som ett underverk i världen. Det var under Nebukadnessar II: s regering som de hängande trädgårdarna i Babylon sägs ha byggts och den berömda Ishtarporten byggts. De hängande trädgårdarna beskrivs mest uttryckligen i en passage från Diodorus Siculus (l. 90-30 fvt) i hans verk Bibliotheca Historica Bok II.10:

Annons

Det fanns också, eftersom akropolen, den hängande trädgården, som den kallas, som byggdes, inte av Semiramis, utan av en senare syrisk kung för att behaga en av hans bihustrur för hon, säger de, är perser av ras och längtan för ängarna i hennes berg, bad kungen att efterlikna Persias särpräglade landskap genom en planterad trädgårds konst. Parken förlängde fyra mängder på varje sida, och eftersom infarten till trädgården sluttade som en sluttning och flera delar av strukturen steg från varandra nivå på nivå, liknade det hela utseendet på en teater. När de stigande terrasserna hade byggts, hade det under dem byggts gallerier som bar hela den växt av den planterade trädgården och stegvis steg över varandra längs infarten och det översta galleriet, som var femtio alnar högt, bar det högsta ytan av parken, som gjordes i nivå med kretsväggen i stadens stadsdelar. Dessutom var väggarna, som hade konstruerats till stora kostnader, tjugotvå fot tjocka, medan passagen mellan varje två väggar var tio fot bred. Galleriernas tak var täckta med stenbjälkar, sexton fot långa, inklusive överlappningen och fyra fot breda. Taket ovanför dessa balkar hade först ett lager vass lagd i stora mängder bitumen, över dessa två banor av bakad tegel bunden av cement, och som ett tredje lager ett täckning av bly, till slutet för att fukten från jorden inte skulle kunna tränga in under. På allt detta igen hade jorden staplats till ett djup som var tillräckligt för att rötterna till de största träden och marken, som planades av, var tjockt planterad med träd av alla slag som genom sin stora storlek eller annan charm kunde ge nöje att betrakta. Och eftersom gallerierna, var och en som räckte utöver det andra, alla fick ljuset, innehöll de många kungliga logi i varje beskrivning och det fanns ett galleri som innehöll öppningar som ledde från den översta ytan och maskiner för att förse trädgården med vatten, maskinerna som höjde vattnet i stort överflöd från floden, även om ingen utanför kunde se att det gjordes. Nu var denna park, som jag har sagt, en senare konstruktion.

Denna del av Diodorus arbete gäller den semi-mytiska drottningen Semiramis (troligen baserad på den egentliga assyriska drottningen Sammu-Ramat som regerade 811-806 fvt). Hans hänvisning till "en senare syrisk kung" följer Herodotos tendens att hänvisa till Mesopotamien som "Assyrien". Nyligen stipendium i ämnet hävdar att de hängande trädgårdarna aldrig var belägna i Babylon utan istället var skapelsen Sennacherib i hans huvudstad Nineve. Historikern Christopher Scarre skriver:

Sanheribs palats [i Nineveh] hade alla vanliga tillbehör till en stor assyrisk bostad: kolossala väktarfigurer och imponerande snidade stenreliefer (över 2000 skulpterade plattor i 71 rum). Dess trädgårdar var också exceptionella. Ny forskning av brittiska assyriologen Stephanie Dalley har föreslagit att dessa var de berömda hängande trädgårdarna, ett av de sju underverken i den antika världen. Senare författare placerade Hanging Gardens i Babylon, men omfattande forskning har inte lyckats hitta några spår av dem. Sennacheribs stolta redogörelse för slottsträdgårdarna som han skapade i Nineve passar in i Hanging Gardens i flera viktiga detaljer (231).

Om trädgårdarna var i Babylon hade de varit en del av stadens centrala komplex. Eufratfloden delade staden i två mellan en "gammal" och en "ny" stad med Marduk -templet och den stora höga zigguraten i centrum där troligen också trädgårdarna låg. Gator och alléer breddades för att bättre rymma den årliga processionen av statyn av den store guden Marduk under resan från sitt hemtempel i staden till nyårets festivaltempel utanför Ishtarporten.

Den persiska erövringen och Babylons nedgång

Det nybabyloniska riket fortsatte efter Nebukadnessar II: s död och Babylon fortsatte att spela en viktig roll i regionen under Nabonidos och hans efterträdare Belshasars styre (presenteras i Daniels bok). År 539 f.Kr. föll imperiet till perserna under Cyrus den store i slaget vid Opis. Babylons väggar var otänkbara och därför utarbetade perserna på smart sätt en plan där de avledde floden Eufrat så att den föll till ett hanterbart djup.

Medan invånarna i staden blev distraherade av en av sina stora religiösa festdagar, vadade den persiska armén floden och marscherade under Babylons murar obemärkt. Det hävdades att staden intogs utan kamp, ​​även om dokument från den tiden tyder på att reparationer måste utföras på väggarna och vissa delar av staden och så kanske inte var åtgärden så enkel som det persiska kontot upprätthöll.

Under persiskt styre blomstrade Babylon som ett centrum för konst och utbildning. Cyrus och hans efterträdare uppmärksammade staden och gjorde den till sitt imperiums administrativa huvudstad (även om den persiska kejsaren Xerxes vid ett tillfälle kände sig tvungen att belägra staden efter en annan revolt). Babylonisk matematik, kosmologi och astronomi var mycket respekterade och man tror att Thales of Miletus (känd som den första västerländska filosofen) kan ha studerat där och att Pythagoras utvecklat sitt berömda matematiska teorem baserat på en babylonisk modell.

När det persiska kejsardömet efter 200 år föll till Alexander den store 331 f.Kr., gav han också stor vördnad för staden och beordrade sina män att inte skada byggnaderna eller skada invånarna. Historikern Stephen Bertman skriver:

Före hans död beordrade Alexander den store att överbyggnaden av Babylons ziggurat drogs ner för att den skulle kunna byggas om med större prakt. Men han levde aldrig för att få sitt projekt slutfört. Under århundradena har dess spridda tegel kannibaliserats av bönder för att uppfylla ödmjukare drömmar. Allt som återstår av det legendariska Babels torn är sängen i en sumpig damm. (14)

Efter Alexanders död i Babylon 323 BCE, i Diadochi -krigen, kämpade hans efterträdare om hans imperium i allmänhet och staden specifikt till den punkt där invånarna flydde för deras säkerhet (eller, enligt en gammal rapport, flyttades). När det parthiska riket styrde regionen 141 BCE var Babylon öde och glömt. Staden föll stadigt i ruiner och, även under en kort väckelse under Sassanian Empire, närmade sig aldrig dess tidigare storhet.

I den muslimska erövringen av landet 650 e.Kr. rensades allt som återstod av Babylon bort och med tiden begravdes det under sanden. Under 1600- och 1700 -talen började europeiska resenärer utforska området och återvända hem med olika artefakter. Dessa kilformade block och statyer ledde till ett ökat intresse för regionen och, under 1800-talet e.Kr., lockade ett intresse för biblisk arkeologi män som Robert Koldewey som avslöjade ruinerna av den en gång stora staden Gudarnas port.


3. Mesopotamien (cirka 3500 f.Kr. - 500 f.Kr.)

Assyriska väggavlastning, detalj av panorama med kunglig lejonjakt. Gammal ristning från Mellanöstern historia. Rester av kulturen i den antika civilisationen i Mesopotamien. Bildkredit: Viacheslav Lopatin/Shutterstock.com

Under lång tid trodde forskare att Mesopotamien var den första civilisationen. Beläget mellan floderna Tigris och Eufrat betyder namnet "mellan (meso) floder (potamos). ” I dag omfattar regionen Irak, Kuwait, Turkiet och Syrien. I tusentals år bodde de tidiga människorna i små bosättningar som så småningom förvandlades till en spridning av bondesamhällen runt 8000 fvt. Byggd på bördig mark utvecklades idén om jordbruk snart tillsammans med domesticering av djur. Dessa samhällen expanderade till vad vi anser städer, Uruk var den första omkring 3500 fvt. På sin höjd var det hem för cirka 50 000 människor.

Förutom jordbruk är Mesopotamien känt för sin lukrativa handel och etablering av olika industrier, inklusive murverk, metall och läderverk. Historiker anser till och med att dess folk är ansvariga för uppfinningen av hjulet. Dock greps regionen av perserna omkring 539 fvt. När Alexander den store erövrade det persiska riket ungefär tvåhundra år senare hade de flesta mesopotamiska städerna och kulturen ersatts.


Betydelse av Maya: Astronomer, matematiker, agronomer, filosofer, konstnärer, arkitekter, skulptörer och krigare – Mayas gamla var ett rikt, komplext samhälle som fortsätter att fascinera.

Deras fantastiska prestationer är fortfarande tydliga idag: det var de som först odlade choklad, chilipeppar, vanilj, papaya och ananas. Mayan byggde gångvägar och reservoarer, skapade stora skulptur- och konstverk, huggade fantastiska jademasker och vävde rika färgglada textilier. De utvecklade också sofistikerade matematiska systemkomplex, exakta kalendrar och perfekt proportionerade byggnader av enorm storlek och skönhet. Mycket av detta medan Europa förblev under den mörka medeltiden.


I den moderna världen fortsätter observatörer att kommentera att Mayakulturen snart kommer att försvinna. Vägar och bilar har gjort deras värld mindre badorter som Cancun lockar till sig massor av kameraklickande utländska dagsturister och tv tar med kosmopolitiska mexikanska och nordamerikanska program in i avlägsna byar. Men Maya har alltid varit motståndskraftiga. Deras historia har förstärkt ett mönster av samhällsbaserad kultur – med stolthet och respekt för traditionen. Deras kommunala samhälle har anpassat moderna medel för att bevara Mayakulturen och språket. Dessutom hade de nästan 475 år på sig att utöva överlevnadskunskaper under press och ännu längre innan dess.

BÖRJAN:
Framväxten av de första civilisationerna i Mesoamerika ägde rum i vad ’s kallade ‘Preclassic period ’ (ca. 1500 BC-AD 250), med flera olika folk i flera olika områden i Mexiko och Centralamerika – Zapotec av Oaxaca, Olmec vid Gulfkusten och Maya i låglandet och höglandet i Guatemala och Mexiko, perfekta vägskäl på den enorma landbron mellan Amerika.
Kraftfulla kungar som var både härskare och överstepräster hade direkt ansvar för den förklassiska Maya -ordningen. Framgången och kraften i deras styre stod i en direkt relation till kungarikets militära styrka. Rivalitet mellan städer var vanligt och, om de besegrades, mötte de höglivande kungligheterna ofta skamliga offermål.


Vid 400 e.Kr. hade komplex skrift och regional handel utvecklats och några imponerande huvudstäder hade byggts. El Tigre, det största enskilda Maya -templet som någonsin byggts, byggdes i El Mirador, en viktig förklassisk stad några kilometer söder om den mexikanska gränsen i Pet‚n -regionen i Guatemala. Maya -civilisationen växte och avtog under tre perioder som arkeologer har utmärkt sig som förklassiker, klassiker och postklassiker.
Slutet av den förklassiska perioden kan ha inträffat med utbrottet av en vulkan 250 e.Kr. i El Salvador som spydde aska över stora delar av det södra Mayaområdet. Förlust av jordbruk och handel i söder ökade vikten av låglandet i Yucatan i norr, och fick därmed nya maktbaser och nya glansdagar för Maya -civilisationen.

KLASSISK SPLENDOR:
Toppen av Mayas tillväxt och välstånd inträffade under tiden 250-900 e.Kr. Tidig klassiker (250-600 e.Kr.) såg uppkomsten av stadsstaterna Tikal och Calakmul – som kämpade med varandra för kontroll över låglandet. Calakmul besegrade så småningom Tikal men kunde inte utöva makt över mer territorium och förlorade sin chans att styra världen. Den tidiga klassiska perioden gled gradvis in i den sena klassiska perioden (600-800 e.Kr.). Den klassiska åldern anses vara toppen av Maya -civilisationen med avancerade byggstilar och snidade stenrekord som kallas stelae. Stora ceremoniella stadskärnor byggdes som omfattade massiva stenpyramider, bollbanor och plattformstempel. Tikal återkom som en mäktig stad med så många som 40 000 människor över sex kvadratkilometer och en befolkningstäthet som är jämförbar med en genomsnittlig stad i det moderna Europa eller Amerika.

Men av skäl som inte helt förstås – torka och överbefolkning är två teorier – de klassiska kungadömen började förlora sin lyster. De senaste hundra åren av denna tid är kända som ‘Terminal Classic ’ och, som namnet antyder, markerade eraens bortgång. Mayakungarnas inflytande över befolkningen minskade, vilket indikerades av att den ceremoniella konstruktionen upphörde och efter år 900 e.Kr., utan några mer daterade religiösa stelae huggna i Tikal, var det ett tydligt slut på epoken. Det stora mysteriet är varför. Den frågan lockade Yucat n ’: s första turister, John Lloyd Stephens, en självlärd amerikansk arkeolog och Frederick Catherwood, en engelsk skissartist med erfarenhet av arkitektritning, för att utforska ruinerna i södra Mexiko. De gav sig ut mitt i sociala och inbördeskrig och registrerade 44 övergivna ruiner. Stephens skrev två böcker, Incidents of Travel in Central America, Chiapas och Yucatan (1841) och Incidents of Travel in Yucat n (1843), som startade det arkeologiska sökandet efter Maya -förflutna.

Om sitt första besök i Uxmal skrev han: ‘ … som plötsligt kom ut ur skogen, till min förvåning kom ett stort öppet fält bestrött med ruinerhögar och stora byggnader på terrasser och pyramidala strukturer, storslagna och i gott bevarande, rikt utsmyckad, utan pensel för att hindra utsikten, i pittoresk effekt nästan lika med Thebes ruiner. ’ Stephens var en av de första som korrekt anade att de gamla städerna i Maya -världen byggdes av de inhemska människorna som fortfarande bor där och inte någon mystisk egyptisk eller förlorad europeisk ras.

Städer som nådde sitt bästa under den klassiska perioden – Palenque, Tikal, Uxmal, Cob, Edzn och Copan – betraktas ofta som städerna i ‘lost ’ Maya -civilisationen. Ingen vet exakt varför dessa stora metropoler plötsligt övergavs och#8211 förverkades till djungeln – med början på 800 -talet. Men början på slutet av den klassiska perioden innebar inte det fullständiga slutet på Mayakulturen. Andra städer reste sig för att ta plats.

ETT HUS DELAD:
In i det vakuum som orsakades av bortgången av de klassiska kungadömen kom utanför inkräktare in i landet. Låglandet Maya erövrades delvis runt 850 e.Kr. av de militaristiska Toltec-folken från höglandet i centrala Mexiko och Itza, en mexikaniserad Chontal-Maya-stam kanske från Tabasco. Huvudstaden de ockuperade och byggde i storhet i blandad arkitektonisk stil låg centralt Chichen Itza i norra Yucatan. The foreigners brought with them their fierce warrior ways, blended religion and influences from central Mexico, such as the cult of the Feathered Serpent (Quetzalc¢atl or Kukulcan).

KUKULCAN, IF YOU CAN…
No other deity-personage ever created a deeper impression on Mesoamerican people than Quetzalc¢ atl (‘Snake of Precious Feathers’ or ‘Plumed Serpent’). The Maya origins of the legend begin with the Toltec civilization in Mexico’s central valley around the mid 900s. Topiltzin, a young Toltec prince, entered the priesthood of the ancient god of civilization and fertility, Quetzalcoatl. As was the custom, he assumed the name of the deity. He became a great leader and spurred the Toltec to new heights of civilization. His name became inseparable with the legend. But a power struggle with other lords forced him into exile. Maya records indicate that Quetzalcoatl, or Kukulcan as they called him, invaded the Yucatan and may have ruled at Chichen Itza . Legends of his ‘death’ vary, but all state that he would return to vanquish his enemies. The vague date indicated was 1-Reed, the anniversary of his birth in the cyclical calendar. This was the sword of Damocles that hung over the Aztec, the civilization that had succeeded the Toltec by the time Cortez landed in 1519 – the year of 1-Reed.

The most beautiful bird of Central America is the Quetzal very rare, especially in the Yucatan. Its long, brightly colored tail feathers could be worn only by Maya royalty and it was forbidden for anyone to kill one. Their non-flight feathers were plucked and then they were released to grow new ones.
The Yucatecan Maya despised the Itza Maya and referred to them with such epithets as ‘foreigners,’ ‘tricksters and rascals,’ ‘lewd ones,’ as well as ‘people without fathers or mothers,’ in surviving Maya chronicles. The Itaz ruled the Yucatan from their centrally located capital until the city fell to warriors from a rival city, Mayapan, in A.D. 1221. In what may sound like a plot from Shakespeare, the ruler of Chichen kidnapped the wife of the king of Izamal. Izamal’s main ally was the opportunistic king, Hunac Ceel, of Mayapan. His warriors drove the Itza from Chichen and the victorious city of Mayapan became the new center of civilization. But Mayapan was in turn sacked and abandoned in a civil uprising around A.D. 1440 after a later Cocom king apparently tyrannized his people. The revolt, lead by a prince of the Xil family, slaughtered him and his family. One son, away on a trading mission, survived. In an ironic twist of fate, one of his descendants would wreak terrible revenge on all the Maya people nearly 100 years later.

In 1536, after the Spanish had been initially driven out of most of the Yucatan, the ruler of the Xil at Mana decided it was a good time to offer thanks to the gods at the Cenote of Sacrifices in Chichen Itza . Nachi Cocom, the great grandson of the surviving Cocom son, granted the Xil ruler safe passage through his province on the way. He entertained the 40-man travelling court for four days until a banquet on the last evening, when he and his warriors suddenly turned and butchered their Xil guests. This treachery caused a civil war between the two most powerful kingdoms in the Yucatan. Luckily for the Spanish, when they returned in 1540 they found a Maya empire divided against itself.


There’s an interesting sidelight to the fall of Chichen Itza in 1221: Surviving Itzas fled south and settled on an island in the middle of Lake Peten in Guatemala. They founded a city known as Tayasal, now named Flores. This isolated Itza kingdom remained intact until 1697 – over 450 years after their defeat at Chichen and 150 years after the Conquest – when a Spanish naval force finally destroyed the last of over 3,000 years of Maya high civilization.


Xmucane and Xpiacoc

The primordial couple of Xmucane and Xpiacoc appear in the Popol Vuh as the grandparents of two sets of twins: the older set of 1 Monkey and 1 Howler, and the younger of Blowgunner and Jaguar Sun. The older pair suffered great losses in their lives and because of that learned to paint and carve, learning the peace of the fields. The younger pair were magicians and hunters, who knew how to hunt for food and understood the violence of the woods.

The two sets of twins were jealous of how Xmucane treated the others and played endless tricks on one another. Eventually, the younger pair won out, turning the older pair into monkeys. In pity, Xmucane enabled the return of the pipers and singers, the painters and sculptors, so that they live and bring joy to everyone.


An Ancient Maya City Founded by a God and Conquered by a Death Cheating Despot - History


The Maya are probably the best-known of the classical civilizations of Mesoamerica. Originating in the Yucatan around 2600 B.C., they rose to prominence around A.D. 250 in present-day southern Mexico, Guatemala, western Honduras, El Salvador, and northern Belize.

Building on the inherited inventions and ideas of earlier civilizations such as the Olmec, the Mayans developed astronomy, calendrical systems and hieroglyphic writing. The Mayans were noted as well for elaborate and highly decorated ceremonial architecture, including temple-pyramids, palaces and observatories, all built without metal tools. They were also skilled farmers, clearing large sections of tropical rain forest and, where groundwater was scarce, building sizable underground reservoirs for the storage of rainwater. The Mayans were equally skilled as weavers and potters, and cleared routes through jungles and swamps to foster extensive trade networks with distant peoples.

Many people believe that the ancestors of the Mayans crossed the Bering Strait at least 20,000 years ago. They were nomadic hunter-gatherers. Evidence of settled habitation in Mexico is found in the Archaic period 5000-1500 BC - corn cultivation, basic pottery and stone tools.

The first true civilization was established with the rise of the Olmecs in the Pre-Classic period 1500 BC -300 AD. The Olmecs settled on the Gulf Coast, and little is known about them.

The Mayans are regarded as the inventors of many aspects of Meso-American cultures including the first calendar and hieroglyphic writing in the Western hemisphere. Archeologists have not settled the relationship between the Olmecs and the Mayans, and it is a mystery whether the Mayans were their descendants, trading partners, or had another relationship. It is agreed that the Mayans developed a complex calendar and the most elaborate form of hieroglyphics in America, both based on the Olmec's versions.

Mayans seem to have entered Yucatan from the west. As usual with ancient nations, it is difficult in the beginning to separate myth from history, their earliest mentioned leader and deified hero, Itzamn , being considered to be simply a sun-god common to the Mayan civilization. He is represented as having led the first migration from the Far East, beyond the ocean, along a pathway miraculously opened through the waters.

The second migration, which seems to have been historic, was led from the west by Kukulcan, a miraculous priest and teacher, who became the founder of the Mayan kingdom and civilization. Fairly good authority, based upon study of the Mayans chronicles and calendar, places this beginning near the close of the second century of the Christian Era.

Under Kukulcan the people were divided into four tribes, ruled by as many kingly families: the Cocom, Tutul-xiu, Itz and Chele.

To the first family belonged Kukulcan himself, who established his residence at Mayanspan, which thus became the capital of the whole nation. The Tutul-xiu held vassal rule at Uxmal, the Itz at Chichen-Itz , and the Chel at Izamal.

To the Chele was appointed the hereditary high priesthood, and their city became the sacred city of the Mayans. Each provincial king was obliged to spend a part of each year with the monarch at Mayapan. This condition continued down to about the eleventh century, when, as the result of a successful revolt of the provincial kings, Mayapan was destroyed, and the supreme rule passed to the Tutul-xiu at Uxmal.

Later on Mayapan was rebuilt and was again the capital of the nation until about the middle of the fifteenth century, when, in consequence of a general revolt against the reigning dynasty, it was finally destroyed, and the monarchy was split up into a number of independent petty states, of which eighteen existed on the peninsula at the arrival of the Spaniards.

In consequence of this civil war a part of the Itz emigrated south to Lake Pet n, in Guatemala, where they established a kingdom with their capital and sacred city of Flores Island in the lake.

Mayan Classic Period - 300-900 AD

Most artistic and cultural achievement came about during the Classic period 300 - 900 AD. The Mayans developed a complex, hierarchical society divided into classes and professions. Centralized governments, headed by a king, ruled territories with clearly defined boundaries. These borders changed as the various states lost and gained control over territory. Mayansn centers flourished in Mexico, Guatemala, Belize, Honduras, and El Salvador. The major cities of the Classic period were Tikal (Guatemala), Palenque and Yaxchil n (Chiapas, Mexico), Cop n and Quirigua (Honduras). For most of this period, the majority of the Mayans population lived in the central lowlands of Mexico and Belize.

The Northern Yucatan (where present day Cancun is located) was sparsely populated for most of the Classic period with only a few cities such as Dzibilchalt n (near M rida) and Xpuhil, Bec n and Chicann (near Chetumal). During the 9th century the population centers of the central lowlands declined significantly. This decline was very rapid and is attributed to famine, drought, breakdowns in trade, and political fragmentation. Fragmentation from large states into smaller city-states focused resources on rivalries between cities including not just wars, but competitions of architecture and art between rival cities. As the cities in the lowlands declined, urban centers sprung up in the Northern Yucat n, including Uxmal (near M rida).

Anthropologists used to contrast the "peaceful" Mayans with the bloodthirsty Aztecs of central Mexico. Although human sacrifice was not as important to the Mayans as to the Aztec, blood sacrifice played a major role in their religion. Individuals offered up their blood, but not necessarily their lives, to the gods through painful methods using sharp instruments such as sting-ray spines or performed ritualistic self mutilation. It is probable that people of all classes shed their blood during religious rites. The king's blood sacrifice was the most valuable and took place more frequently. The Mayans were warlike and raided their neighbors for land, citizens, and captives. Some captives were subjected to the double sacrifice where the victims heart was torn out for the sun and head cut off to pour blood out for the earth.

The Mayansn civilization was the height of pre-Columbian culture. They made significant discoveries in science, including the use of the zero in mathematics. Their writing was the only in America capable of expressing all types of thought. Glyphs either represent syllables or whole concepts and were written on long strips of paper or carved and painted on stone. They are arranged to be red from left to right and top to bottom in pairs of columns. The Mayansn calendar begins around 3114 BC, before Mayans culture existed, and could measure time well into the future. They wrote detailed histories and used their calendar to predict the future and astrological events. Fray Diego de Landa, second bishop of the Yucat n ordered a mass destruction of Mayansn books in 1562 and only three survived.

Post Classic Period - 1000 - 1500 AD - Growth and Ruin

After the Classic period, the Mayans migrated to the Yucat n peninsula. There they developed their own character, although their accomplishments and artwork are not considered as impressive as the Classic Mayans. Most of the ruins you can see South of Cancun are from this time period and are definitely worth a visit.

Chichen Itza (near Valladolid), Uxmal (near Merida) and Mayansp n (west of Chichen Itza) were the three most important cities during the Post Classic period. They lived in relative peace from around 1000 - 1100 AD when Mayansp n overthrew the confederation and ruled for over 200 years. In 1441 the Mayans who had previously ruled Uxmal destroyed the city of Mayansp n and founded a new city at Mani. Wars were fought between rival Mayansn groups over the territory until the region was conquered by the Spanish.

Chichen Itza was first populated between 500 and 900 AD by Mayans and for some reason abandoned around 900, the city was then resettled 100 years later and subsequently invaded by Toltecs from the North. There are numerous reliefs of both Mayan gods including Chac and the Toltec gods including Quetzalcoatl.

For some reason the city was abandoned around 1300. If the Spanish did not make it a policy to kill all of the Mayan priests and burn books when they arrived in Mexico, we would all have a few more answers.

Post Columbian Period - Conquest and Rebellion (1500 AD)

On his second voyage Columbus heard of Yucatan as a distant country of clothed men. On his fifth voyage (1503-04) he encountered, south-west of Cuba, a canoe-load of Indians with cotton clothing for barter, who said that they came from the ancient Mayan civilization.

In 1506 Pinzon sighted the coast, and in 1511 twenty men under Valdivia were wrecked on the shores of the sacred island of Cozumel, several being captured and sacrificed to the idols.

The Spanish colonization of the islands of Hispaniola and Cuba allowed them to launch exploratory forays around the Caribbean. C rdoba discovered Isla Mujeres in 1517 and sailed down the Yucat n Gulf coast to were he suffered heavy losses at the hands of the Mayans. Cort s set sail in 1519 and landed in Veracruz. He conquered the Aztecs in a year, but it took another 20 years to conquer the Yucat n. In 1526 Francisco Montejo set out to conquer the Yucatan.

The Mayans fought the invaders for 20 years, but eventually succumbed. The Mayans were slaughtered during the battles with the Spaniards, but imported European diseases decimated the population. The Mayans were moved into villages and paid heavy taxes to the Spanish government. There were periodic rebellions against the Spanish.

The Yucatan Mayans launched a major uprising starting in July 1847 called the Caste War. The Spanish were distracted by the war between the US and Mexico and nearly lost the peninsula. The Mayans attacked Spanish villages armed by English settlers from Belize and with guns distributed to defend Yucat n's secession in 1846. They regained 90% of their lands and held all of the Yucat n except Campeche and Merida.

At the height of their revolutionary success, the Mayans inexplicably withdrew to their villages - reputedly to plant corn for the season. The war with the US ended in 1848 and reinforcements were sent to the Yucat n, where they drove the Mayans back to Chan Santa Cruz. The Mayans resisted for several years, but disease and weapons shortages forced them to surrender in 1901.

After 50 years of independence, their lands became federal territory. In reality, the Southern and Eastern half of the peninsula remained a virtual no man's land to outsiders where the Mayans lived almost as they pleased. This changed in the late 1960s when coastal development began.

Father Alonso Gonzalez, who accompanied this expedition, found opportunity at one landing to explore a temple, and bring off some of the sacred images and gold ornaments. In 1518 a strong expedition under Juan de Grijalva, from Cuba, landed near Cozumel and took formal possession for Spain.

For Father Juan Diaz, who on this occasion celebrated Mass upon the summit of one of the heathen temples, the honour is also claimed of having afterwards been the first to celebrate mass in the City of Mexico.

Near Cozumel, also, was rescued the young monk Aguilar, one of the two survivors of Valdivia's party, who, though naked to the breech-cloth, still carried his Breviary in a pouch. Proceeding northwards, Grijaba made the entire circuit of the peninsula before returning, having had another desperate engagement with the Mayans near Campeche.

After the conquest of Mexico in 1521, Francisco de Montejo, under commission as Governor of Yucatan, landed (1527) to effect the conquest of the country, but met with such desperate resistance that after eight years of incessant fighting every Spaniard had been driven out. In 1540, after two more years of the same desperate warfare, his son Francisco established the first Spanish settlement at Campeche.

In the next year, in a bloody battle at Tihoo, he completely broke the power of Mayans resistance, and a few months later (Jan., 1542) founded on the site of the ruined city the new capital, M rida. In 1546, however, there was a general revolt, and it was not until a year later that the conquest was assured.

In the original commission to Montejo it had been expressly stipulated that missionaries should accompany all his expeditions. This, however, he had neglected to attend to, and in 1531 (or 1534), by special order, Father Jacobo de Testera and four others were sent to join the Spanish camp near Campeche.

They met a kindly welcome from the Indians, who came with their children to be instructed, and thus the conquest of the country might have been effected through spiritual agencies but for the outrages committed by a band of Spanish outlaws, in consequence of which the priests were forced to withdraw.

In 1537 five more missionaries arrived and met the same willing reception, remaining about two years in spite of the war still in progress. About 1545 a large number of missionaries were sent over from Spain. Several of these - apparently nine, all Franciscans - under the direction of Father Luis de Villalpando, were assigned to Yucatan.

Landing at Campeche, the governor explained their purpose to the chiefs, the convent of St. Francis was dedicated on its present site, and translations were begun into the native language. The first baptized convert was the chief of Campeche, who learned Spanish and thereafter acted as interpreter for the priests.

Here, as elsewhere, the missionaries were the champions of the rights of the Indians. In consequence of their repeated protests a royal edict was issued, in 1549, prohibiting Indian slavery in the province, while promising compensation to the slave owners.

As in other cases, local opposition defeated the purpose of this law but the agitation went on, and in 1551 another royal edict liberated 150,000 male Indian slaves, with their families, throughout Mexico.

In 1557 and 1558 the Crown intervened to restrain the tyranny of the native chiefs. Within a very short time Father Villalpando had at his mission station at M rida over a thousand converts, including several chiefs.

He himself, with Father Malchior de Benavente, then set out, barefoot, for the city of Mani in the mountains farther south, where their success was so great that two thousand converts were soon engaged in building them a church and dwelling. All went well until they began to plead with the chiefs to release their vassals from certain hard conditions, when the chiefs resolved to burn them at the altar.

On the appointed night the chiefs and their retainers approached the church with this design, but were awed from their purpose on finding the two priests, who had been warned by an Indian boy, calmly praying before the crucifix. After remaining all night in prayer, the fathers were fortunately rescued by a Spanish detachment which, almost miraculously, chanced to pass that way.

Twenty-seven of the conspirators were afterwards seized and condemned to death, but were all saved by the interposition of Villalpando.

In 1548-49 other missionaries arrived from Spain, Villalpando was made custodian of the province, and a convent was erected near the site of his chapel at Mani. The Yucatan field having been assigned to the Franciscans, all the missionary work among the Mayans was done by priests of that order.

In 1561 Yucatan was made a diocese with its see at M rida.

1562 - the famous Diego de Landa, Franciscan provincial, and afterwards bishop (1573-79), becoming aware that the natives throughout the peninsula still secretly cherished their ancient rites, instituted an investigation, which he conducted with such cruelties of torture and death that the proceedings were stopped by order of Bishop Toral Franciscan provincial of Mexico, immediately upon his arrival, during the same summer, to occupy the See of M rida.

Before this could be done, however, there had been destroyed, as is asserted, two million sacred images and hundreds of hieroglyphic manuscripts - practically the whole of the voluminous native Mayans literature. As late as 1586 a royal edict was issued for the suppression of idolatry.

In 1575-77 a terrible visitation of a mysterious disease, called matlalzahuatl, which attacked only the Indians, swept over Southern Mexico and Yucatan, destroying, as was estimated, over two million lives. This was its fourth appearance since the conquest.

At its close it was estimated that the whole Indian population of Mexico had been reduced to about 1,700,000 souls. In 1583 and 1597 there were local revolts under chiefs of the ancient Cocom royal family. By this latter date it was estimated that the native population of Mexico had declined by three-fourths since the discovery, through massacre, famine, disease, and oppression.

Up to 1593 over 150 Franciscan monks had been engaged in missionary work in Yucatan.

The Mayans history of the seventeenth century is chiefly one of revolutions, viz., 1610-33, 1636-44, 1653, 1669, 1670, and about 1675.

Of all these, that of 1636-44 was the most extensive and serious, resulting in a temporary revival of the old heathen rites. In 1697 the island capital of the Itz , in Lake Pet n, Guatemala, was stormed by Governor Mart n de Ursua, and with it fell the last stronghold of the independent Mayans. Here, also, the manuscripts discovered were destroyed.

In 1728 Bishop Juan Gomez Parada died, beloved by the Indians for the laws which he had procured mitigating the harshness of their servitude. The reimposition of the former hard conditions brought about another revolt in 1761, led by the chief Jacinto Canek, and ending, as usual, in the defeat of the Indians, the destruction of their chief stronghold, and the death of their leader under horrible torture.

In 1847, taking advantage of the Government's difficulties with the United States, and urged on by their "unappeasable hatred toward their ruler from the earliest time of the Spanish conquest", the Mayans again broke out in general rebellion, with the declared purpose of driving all the whites, half-breeds and negroes from the peninsula, in which they were so far successful that all the fugitives who escaped the wholesale massacres fled to the coast, whence most of them were taken off by ships from Cuba. Arms and ammunition for the rising were freely supplied to the Indians by the British traders of Belize.

In 1851 the rebel Mayans established their headquarters at Chan-Santa-Cruz in the eastern part of the peninsula. In 1853 it seemed as if a temporary understanding had been reached, but next year hostilities began again. Two expeditions against the Mayans stronghold were repulsed, Valladolid was besieged by the Indians, Yecax taken, and more than two thousand whites massacred.

In 1860 the Mexican Colonel Acereto, with 3,000 men occupied Chan-Santa-Cruz, but was finally compelled to retire with the loss of 1,500 men killed, and to abandon his wounded - who were all butchered - as well as his artillery and supplies and all but a few hundred stand of small arms.

The Indians burned and ravaged in every direction, nineteen flourishing towns being entirely wiped out, and the population in three districts being reduced from 97,000 to 35,000. The war of extermination continued, with savage atrocities, through 1864, when it gradually wore itself out, leaving the Indians still unsubdued and well supplied with arms and munitions of war from Belize.

1868 - fighting broke out again in resistance to the Juarez government.

1871 - a Mexican force again occupied Chan-Santa-Cruz, but retired without producing any permanent result.

1901 - after long preparation, a strong Mexican force invaded the territory of the independent Mayans both by land and sea, stormed Chan-Santa-Cruz and, after determined resistance, drove the defenders into the swamps.

1910 - Mexican troops put down a serious rising in the northern part of the peninsula.

Modern Mayans

In spite of the invasion of foreign tourism, Mayan culture has remained amazingly intact. Many of the Yucatan Mayans whose ancestors were hunters, chicle farmers and fisherman now work in hotels and other tourist related businesses. More than 350,000 Mayans living in the Yucatan speak Yukatek Mayans and most speak Spanish as a second language, primarily learned in school.

The clothing worn is as it was in the past. It is relatively easy to determine the village in which the clothing was made by the the type of embroidery, color, design and shape.

Mayans women can be seen wearing huipils, simple cotton dresses decorated with embroidery. The designs in their embroidery and weaving can be traced back to pre-Columbian times.

Although Mayans in other parts of Central America choose to limit contact with outside influences, Mayans working in the tourist industry are generally open to conversation with polite strangers and if asked will teach you a Mayan phrase or two.

In the Indian communities, as it was with their Mayan ancestors, the basic staple diet is corn.

Mayan dialects of Qhuche, Cakchiquel, Kekchi, and Mam are still spoken today, although the majority of Indians also speak Spanish.


The Maya were resourceful in harnessing energy, creating amazingly sophisticated works of art and engineering and sustaining a civilization for approximately 1,500 years. It has been shown that the Maya had attributes of the supernatural, and were masters of their environment. Their secret wisdom remains unknown, some people attributing it to extraterrestrials races, whose space ships are seen to this very day in Central and South America.

As with ancient Egyptian Pharaohs, Mayan rulers filled vast cities with sky high pyramids, ornate and lavish palaces personifying the power of the great kings and their connections to the gods, and astronomical observatories which helped them created their calendars and plan their lives.

The cause of the Mayan collapse came over decades with no one quite sure what happened. There is no one single explanation for this implosion, but some scholars seem to believe that environmental catastropy lead to a full blown meltdown - lack of food and polluted water which produced malnutrition and disease.

As with all civilizations, we discover that their Gods - like those some people worship today our Gods - did not help - as they do not exist - only our own consciousness to guide us in the wastelands of realities.

Mayan archaeology is coming into it's Golden Age with the help of satellite imagery and photography. There are innumerable Mayan cities, temples, and settlements still to be discovered. We have learned that the Maya were an innovative, creative, and majestic people with their own particular taste for violence. The allure of the Maya is coming to the fore. Like the mystique of Egypt, people are drawn to the land of the Maya, each year. There is something they are guided to find, perhaps linked to major planetary grid points that awaken consciousness.


Modern human beings, called Homo sapiens ('wise man') have lived for about 250,000 years. Den första Homo sapiens lived at the same time as other species of human. Dessa ingår Homo erectus ('standing man') and Homo neanderthalensis ('man from Neanderthal'). They were a little bit different from modern humans. The theory of human evolution says that modern humans, Neanderthals, and Homo erectus slowly developed from other earlier species of human-like creatures. Biologists believe that Homo sapiens evolved in Africa and spread from there to all other parts of the world, replacing Homo neanderthalensis in Europe and Homo erectus i Asien.

Homo neanderthalensis, generally called Neanderthal Man, was discovered when the cranium of a skull was found in the Neanderthal Valley in 1856. It was different from a modern human skull so scientists believed it was from a new species. [1] Entire Neanderthal skeletons have been found in other places since then. [2] Neanderthals existed before modern humans, and knew how to use tools and fire. When ancient stone tools are found, their style often shows whether they were made by Homo sapiens or Neanderthals (see Palaeolithic). By the end of the Stone Age, it is believed that Homo sapiens were the only type of humans left.

Climate is different from one part of the world to another. Some areas are hot all year, and some are cold. Some areas are dry all year, and others are wet. Most areas have climates that are warm or hot in the summer and cool or cold in the winter. Most parts of the world get rain at some times of the year and not others. Some parts of the world have oceanic climates and others have alpine climates. These differences cause people to live differently.

Climate affects what food can grow in a certain place. This affects what food people eat. If one food is easier to grow, it often becomes a staple food. Staples foods are foods that people eat more of than other foods. Staple foods are usually grains or vegetables because they are easy to grow. Wheat, maize, millet, rice, oats, rye, potatoes, yams, breadfruit and beans are examples of different staple foods from around the world. Climate also affects the types of animals that can live in any area, which affect the types of meats that are available to eat.

Climate also affects the buildings that people make, the clothes that they wear and the way that they travel.

Climate change Edit

The climate on earth has not stayed the same through human history. There are long periods of time when it is generally warmer, and there are long periods of time when it is generally colder. When it is generally colder, there is more ice on the poles of the planet. A cold period is called an ice age. There have been many ice ages in the history of the earth. Two have affected humans.

From 70,000 to around 10,000 years ago there was a big ice age which affected humans and the way that they lived. Between 1600 AD and 1900 AD there was a period called the Little Ice Age when the climate was a little bit colder than usual. [3]

The word "Prehistory" means "before history". It is used for the long period of time before humans began to write about their lives. [4] This time is divided into two main ages: the Paleolithic Age (or Early Stone Age) and the Neolithic Age (or late Stone Age). The two ages did not start and end at the same time everywhere. A place moved from one age to another depending on when people changed their technology.

The end of prehistory also varies from one place to another. It depends on the date when written documents of a civilization can be found. In Egypt the first written documents date from around 3200 BC. In Australia the first written records date from 1788 and in New Guinea from about 1900.

In the Paleolithic era, there were many different human species. According to current research, only the modern human Homo sapiens reached the Neolithic era.

Paleolithic Era Edit

The Paleolithic Era is by far the longest age of humanity's time, about 99% of human history. [5] The Paleolithic Age started about 2.6 million years ago and ended around 10,000 BC. [5] The age began when hominids (early humans) started to use stones as tools for bashing, cutting and scraping. The age ended when humans began to plant crops and have other types of agriculture. In some areas, such as Western Europe, the way that people lived was affected by the Ice age. In these places, people moved towards agriculture quicker than in warmer places where there was always lots of food to gather. Their culture is sometimes called the Mesolithic Era (Middle Stone Age).

During the Paleolithic Era humans grouped together in small bands. They lived by gathering plants and hunting wild animals. [6] This way of living is called a "hunter-gatherer society". People hunted small burrowing animals like rabbits, as well as birds and herds of animals like deer and cattle. They also gathered plants to eat, including grains. Grain often grows on grasslands where herds of grass-eating animals are found. People also gathered root vegetables, green vegetables, beans, fruit, seeds, berries, nuts, eggs, insects and small reptiles.

Many Paleolithic bands were nomadic. They moved from place to place as the weather changed. They followed herds of animals that they hunted from their winter feeding places to their summer feeding places. If there was a drought,flood, or some other disaster, the herds and the people might haved moved a long distance, looking for food. During the "Ice Age" a lot of the water on Earth turned to ice. This made sea much lower than it is now. People were able to walk through Beringia from Siberia to Alaska. Bands of Homo sapiens ( another word for people) travelled to that area from Asia. At that time there were rich grasslands with many large animals that are now extinct. It is believed that many groups of people travelled there over a long time and later spread to other parts of America, as the weather changed. [7]

Paleolithic people used stone tools. Sometimes a stone tool was just a rock. It might have been useful for smashing a shell or an animal's skull, or for grinding grain on another rock. Other tools were made by breaking rocks to make a sharp edge. The next development in stone tool making was to chip all the edges of a rock so that it made a pointed shape, useful for a spearhead, or arrow tip. Some stone tools are carefully "flaked" at the edges to make them sharp, and symmetrically shaped. Paleolithic people also used tools of wood and bone. They probably also used leather and vegetable fibers but these have not lasted from that time. Paleolithic people also knew how to make fire which they used for warmth and cooking.


Titta på videon: Info staveb: Chichen Itza Mayské město